Jag gilar inte Othello. Ibland får jag nämligen spö. Av min fru till råga på allt. Men just igår, sent, var Othello roligare än vanligt. Jag vann! B la vände jag ett hopplöst underläge till seger. Fick njuta av att se hur den nästan helt vita spelplanen blev svart. Jag var svart. Motståndaren denna gång var min dotter. Erkänt duktig Othello-spelare.
Måste förresten berätta om gårdagens middag. Köttet var inne ungefär 30 minuter för länge i ugnen. Torrt. Mycket torrt. Riset blev väldigt salt. Väldigt. Det lustiga var att min dotters kompis hastigt och utan invändningar åt upp allt. Ingen annan nästan rörde maten. När jag frågade henne om hon inte tyckte det var salt och äckligt svarade hon att det tänkte hon inte på. Slutsats:
1. Hon får ingen mat alls hemma
2. Hon är väldigt väluppfostrad och ville därmed inte säga att maten smakade skit
3. Hon praktiserar inte "mindfulness" och känner därmed ingen eller knappt någon smak
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar