Rastlöshetens lov

Nej, idag är ingen rolig dag. Den segar sig fram. Den började tidigt, och ganska bra, bortsett just från att det var så tidigt. David spelade innebandymatch kl. 08.00.

De vann igen. Har bara förlorat en match, sedan David började. Man börjar nästan kunna tro att de är duktiga. David gjorde (för en gångs skull) inga mål men två fina assist som det heter. Serverande passningar!

Sen har inte mycket roligt hänt. Och känslan är mest trötthet och rastlöshet. Lyssnade igår på en ljudbok där författaren hyllar långsamheten. Som en reaktion mot det snabba, effektiva och uppkopplade betonade han vikten av att bara "vara". Skulle man kunna förenkla med att säga. Så idag får väl jag hylla rastlösheten.

Till saken hör att jag är så förbannat trött så jag orkar ändå inte göra så mycket. Det enda jag vill göra är att spela tennis. Och det kan jag inte! Djävla arm-jävel! Den blir bara sämre känns det som.

Tänk om man skulle hoppa av. Inte hoppa av som att hoppa av tåget när det går i 240 km/h så att man dör. Men ändå hoppa av. Hoppa av som att hoppa av tåget som bara går och går och går. Vad är egentligen meningen med att bara åka med. Vart är man på väg? När stannar man och varför?

Men så enkelt är det inte. Genom att åka med på tåget får man också uppleva mycket som är bra. Mycket som man vill ha får man ha. Men om man hoppar av. Vad får man då?

Jag har blivit ganska bra på pingis med vänsterhanden. Det är nog det bästa med denna dagen. Jag skall strax ta revansch på Tova, för hon har blivit otäckt bra. Men jag har bättre vinnarskalle!

Men bäst är jag nog på att åka med - som så många andra medåkare. Medelmåttiga medåkare. Är jag en av dem?

Izakaya - platsen där du dricker sprit

Ett av mina favorithak i Malmö heter Izakaya Koi. Nu vet jag vad Izakaya betyder: "platsen där du dricker sprit". Intressant, med tanke på att Izakaya Koi blev av med sitt utskänkningstillstånd för inte så länge sedan :-) Nu har man fått tillbaka det, tror jag.

En izakaya, i Vancouver däremot, är en enklare krog som på ett avlägset sätt kan jämföras med brittiska pubar, där det serveras en kavalkad av smårätter.

Jag tror jag vill åka till Vancouver och gå på en izakaya. Det skall jag minsann göra en dag.

På flyget hem från Stockholm mötte jag en tysk idiot. Han satt längst ut på ett säte och jag frågade om platsen innanför var ledig. Han reste sig upp och muttrade:

"Jag är inte så bra på svenska"

Men du förstod vad jag sa, svarade jag på klingande engelska! Då blev han skitsur och frågade varför alla här i Sverige började prata engelska när han sa att han var dålig på svenska! Vafan tror han, tyskjäveln! Jag trodde ju såklart att han menade att han inte förstod bra och därför hellre pratade något annat språk, t ex engelska. Han muttrade sen vidare att han bara hade varit här i fyra månader, och att han troligen behövde 6 månader till för att lära sig bättre svenska. Allt detta sa han på hyfsat bra svenska så för att ha varit här i fyra månader pratade han förbannat bra. Troligen, tänkte jag, ville han att jag skulle säga det. Men det gjorde jag inte. Jag blev helt tyst och började istället att hata honom. Idiot!

Sen, som vanligt, slumrade jag in, ca tio minuter före landning och förbannade den korta flygtiden mellan Stockholm och Göteborg. Innan dess han jag dock få besök av en ovälkommen ovän! Som jag inte mött på länge. Men "den" (ovännen) försvann ganska snabbt. Jag hann tänka och våndas lite men sen lugnade jag ner mig. Blä för ovälkommen ovän!

Live från Bromma airport

Det är något med flygplatser som får det att pirra lite i magen. Inte pirr som "rädd för att flyga - pirr". Pirr i form av "jag känner mig fri", "jag är lite speciell/viktig" eller pirr i form av att jag är en egen person! Är jag galen som känner så eller bara normal?

Har ätit sushi nu och druckit en dyr men god öl. Planet hem går om ca 30 minuter. Snart dags att passera säkerhetskontrollen. Känns som fredag men är bara torsdag. Inte så bara i och för sig. Torsdag är en bra dag. Inte sämre än andra. Om en vecka är det torsdag igen. Då flyger jag till Stockholm istället för från.

A bientot Stockholm!

I Danmark finns många kor

Jag har lärt mig att i Danmark finns snudd på dubbelt så många kor som i Sverige! Det tror man inte. Eller hur? Det finns ju kor nästan överallt. De producerar således oerhört mycket mjölk och mjölkprodukter i Danmark. Liksom i Holland, och Nya Zeeland. Allt det har jag lärt mig. Bara genom att vara med i juryn i Venture Cup. Där får man lära sig mycket. Jag kommer att tänka på det nästa gång jag är i Danmark. Hur många kor det finns. Ändå dricker jag aldrig mjölk i Danmark. Jag dricker pilsner. Undrar om pilsnerproduktionen på något vis har med antalet kor att göra. Det tror jag knappast men man vet ju inte om det hänger ihop. Någon, säkert ganska många, vet nog hur det hänger ihop.

Idag har Tova för första gången ätit Ben & Jerrys glass. Det var på tiden. Hon har köpt nagellack också, och Björn Borg-trosor. Mycket varumärken idag som ni märker. Fast Björn Borg måste ju vara det mest ultimata varumärket av alla. En tennisikon. Som inte är bäst genom alla tider. Det vet ju t om en som inte vet något om sport. En som inte ens vet vad svenskarnas protest gällde i skidskyttet, för damer. T om en sådan person vet att inte Björn Borg är störst genom alla tider. Nä minsann, det är Mr Federer. Roger Federer. Det är inte första gången jag nämner hans namn i min blogg. Troligen inte sista heller.

Imorgon mot Stockholm. Som tur är flyger jag. Tåget verkar ju mindre lämpligt just nu. Någon hade t om blivit stående uppemot 10 timmar mellan Göteborg och Stockholm. Nu dags att avrunda, med två kokta ägg och några knäckebröd. Faktiskt inte utan smör. Jag tänkte lyxa till det lite ikväll. Sen packa och ändå tänkte jag komma i säng om 25 minuter. Detta blir tight.

Snö, snö, snö och snö

Faktiskt, jag har ägnat nästan hela helgen åt att skotta snö! Det har snöat något så otroligt mycket att jag som ändå är så gammal aldrig sett så mycket i lilla Sävedalen. Det sägs att det kom ännu mer den 17 november 1995. Men jag är lite skeptisk till det. Det kom kanske mer då, på ett dygn, men här låg ju redan 20-30 cm och så kom det 50 till!

Barnen kom hem från Sälen igår. Wow, utbrast de! Vad mycket snö här var! Vägarna här visade sig också vara sämre än på hela fjällresan. Märkligt. Och ändå sopsorterar jag :-)

Nu skall jag gå o vila! Har jag berättat om mitt kaffeförbud? Just det, jag har faktiskt skött mig. Tror ni jag sover bättre?

Not!

Jag lever OCH jag sopsorterar

Minsann, jag lever! Jag har inte blivit mördad av en galen arab som hatar mig för att jag talat illa om kamelen. Det blir nog ingen kamelritt. Jag har funderat, och funderat och funderat. Men inte kommit i mål. Jag har frågat kloka män om råd. De kloka har talat. Även en och annan mindre klok människa har fått tycka till. Jag har lyssnat även på dem. Men jag ÄGER beslutet. Kanske därför det inte blir något beslut!

Har idag blivit beskylld för att vara en man full av fördomar. Ett kapitalistsvin som tycker jag är duktig bara för att jag sopsorterar. Så ett tips till alla er som tycker ni är duktiga för att ni sopsorterar. Glöm det, det är jättera att ni gör det men det räcker inte! Gör mer om ni verkligen menar att värna om vårt klimat och vår miljö. Så är det. Jag visste det redan innan men jag tycker om att reta en viss person som jag vet blir upprörd.

Men faktum är att jag har inte så många fördomar. Inte jättemånga. Men man skall absolut hålla sina fördomar under uppsyn! Så jag tror jag skall påbörja en "fördomslista" och gå igenom. Blir det för stora och för många fördomar måste jag nog gå i terapi. Eller något.

Idag har jag lärt mig att vissa PMS-färger har en tendens att "blöda" när man skär tryckarket...*L* Spännande att höra en färg- och pappersexpert uttala sig utan att tänka på att det kan låta ganska komiskt. Men, nya & fina visitkort blir det i alla fall. En del av dem kommer säkert att gå igenom min sopsortering! Mitt bidrag är betydelsefullt. Haha...

Funderar på att rida på en kamel

Jag funderar på att rida på en kamel! Någon som vet var man kan göra det? Jag skall kolla upp det. Vet inte hur jag kom att tänka på det men det vore väl coolt att få rida på en kamel. Antar att kameler är både envisa och bångstyriga. Säkert lite korkade också. Fast jag vet väldigt lite om kameler. Men jag ljuger när jag säger att jag inte vet hur jag kom att tänka på det men det tänker jag inte säga. Inte högt i alla fall.

Ute fullkomligen vräker snön ner! De har sagt att det kan komma upp emot 50 centimeter snö på ett dygn. Funderar allvarligt på att jobba hemifrån imorgon, precis som idag. Inga möten ändå. Jag brukar sitta i Davids rum när jag jobbar hemma. Förut satt jag i köket men det är lugnare i Davids rum. Han har ett bra skrivbord och en skön stol att sitta på.

Allt jag säger idag är ganska ytligt. En ytlig blogg. Den som känner mig väl vet att det finns djupare tankar under ytan. Under snön, under arbetet och bortanför tanken på kameler. Känns som att kameler annars är ganska "djupa". Jag har hört att man ger bort kameler när man skall gifta sig. Byter en kamel mot en fru. Det känns ganska djupt faktiskt. Uppenbarligen har kamelen ett värde.

Min armbåge skall jag sluta tjata om, men den mår inte bra. Mitt i allt elände har jag fått kaffeförbud! Inte förbud direkt, men jag har blivit ombedd att avstå. För att se om det hjälper mig att sova bättre. Visste ni att kaffet vi dricker här i Sverige är nästan tre gånger så starkt som kaffet de dricker i Brasilien. Kanske lättare att sova om man bor i Brasilien. Jag är dock skeptisk. Jag tror att jag sover dåligt oavsett kaffe eller inte kaffe. Oavsett svenskt kaffe eller kaffe i Brasilien.

En ny idol är Björn Ferry. Inte bara för att han tog ett bragdbetonat OS-guld i skidskytte. Utan för att han uttrycker sig tydligt och klart. T ex sa han efter första OS-starten i år (när han kom åtta eller nia) när han fick frågan om vad som inte gick bra:

"Det snöade - punkt"

Ganska tydligt och klart! Så, Björn Ferry, här i Sävedalen borde man inte åka skidor ikväll och inte i natt. Det kan vi vara helt överrens om.

Godnatt Björn Ferry! Kanske har du två guld på meritlistan när du vaknar i morgon.

Tisdag i februari

En dag går mot sitt slut. En tisdag i februari. Inget märkvärdigt. Bara en vanlig dag. Med guldkorn, med jobb, med vardag, med inget särskilt. Det finns inte alltid mycket att säga. Någon menar att jag alltid har mycket att säga. Visst är det så och inte. Mycket finns alltid att säga men samtidigt. Inget med "bloggvärde". Bloggvärde = läsvärde. Skall bli mindre egocentrerad. Både här och i livet. Lyssna mer. Prata mindre. Inte avbryta, inte skynda vidare. Säger jag nu. Blir det så?

Mmmm..nja, vi får väl se.

Jag är själv skeptisk.

Vem är jag? Varför finns jag?

Nä, jag skojade. Jag skall inte bli djup idag. En sak har jag att berätta, faktiskt. Har börjat lyssna på en ljud-bok, ljud-cd. Det är ganska mysigt faktiskt. Jag blev stressad och speedad först men nu har det blivit (nästan) en skön vana. Att lyssna innan jag skall vila för natten. Skall nog permanenta detta ett slag. I morgon skall jag på sjukgymnastik kl 08.00, hör o häpna. Det är viktigt att bli "spelbar" igen. Har bestämt idag att jag skall hålla upp i 7 veckor! Sen premiär. Måste ringa imorgon till mina tennispolare. De kommer troligen inte att bli jätteledsna. Jag har bra reserver i laget :-) Lite för bra för att de skall sakna mig.

Domen

Vilken fantastisk försäkring jag har. Ringer på morgonen och får senare på e.m träffa "expertisen" på IFK-kliniken som den heter. Inte för att jag är fotbollsspelare men ändå. Domen kom väldigt snabbt. Sjukgymnastik och vila.

"Du behöver inte vila så länge" sa han, när jag frågade. Gud vad skönt, tänkte jag. Hur länge?

"Bara 4-6 veckor"

BARA 4-6 veckor!!??

Suck! Men bara om jag kommer igång o tränar duktigt, dvs tränar muskulaturen runt armbågen och stretchar och blä!! Kunde jag inte bara få ett piller!? Men, jag har fått piller nu ikväll. Haha..av min pillertrillande kollega, Dr Piller! Han hade typ 100 st Voltaren hemma - receptbelagda. Nu skall jag käka det också för att skynda på processen. Men oavsett så måste jag vara duktig. Träna efter sjukgymnastens kommande instruktioner och vila och INTE använda datorn så slarvigt. Troligen är musanvändandet en stor bov i dramat.

Möss är farliga! Tänk på det.

Ointresserad av OS, eller inte - idag fick vi ett härligt GULD! Grattis Charlotte Kalla!

Nu måste jag ut med hunden, denna best som hårar ner hela vårt hus. Malte gillar att kasta saker i huvudet på besten. Det är en rolig lek tycker Malte. Besten är mindre road!

Vancouver ur ett annat perspektiv

I en undersökning placerar sig Vancouver i topp över "bästa städer" att bo i. Hur man nu skall kunna mäta det på ett rättvisande sätt. Helsingfors, märkligt nog, kom väldigt högt upp på listan. För mig känns Helsingfors mest kallt och deprimerande. Jag har uppenbarligen fel. Det man tittade på i undersökningen var många olika saker som hälso- och sjukvård, kultur, utbildning, infrastruktur mm. Mogadishu och Colombia placerade sig väldigt lågt på listan. Flera andra städer i Canada liksom flera städer i Australien hamnade på tio-i-topp. Det är således där man skall bo. I Canada eller i Australien. Jag har inte varit i något av länderna. Kanske tur det. För då hade jag kanske insett hur bra det är att bo där. Så hade jag stannat kvar. Vad det nu är för tur med att jag inte gjort det. Varför värderar man alltid allt? Har ni tänkt på det? Allt värderas. Hela, hela tiden. Alla tankar, alla känslor, allt. Allt värderas. Jag skall värdera mindre. Då mår man bättre, sägs det. Vi får väl se. Troligen får jag aldrig veta för jag kommer inte att lyckas. Är alldeles för inkörd på att värdera. Men jag kan ju försöka.

Är som sagt inte så intresserad av OS men igår sneglade jag lite på invigningen. Det var otroligt maffigt. Jag har nog aldrig sett någon invigning som varit så maffig. Fast det är väl så det skall vara. Maffigare för varje gång. Man var även tvungen att hålla en tyst minut för en rodelåkare som hade dött på träning dagen före.

Imorgon blir det nog ett samtal till farbror doktorn. Min armbåge vill aldrig bli bra och dumt nog blev den t om sämre igår när jag spelade tennis. Jag borde inte spela men kunde inte låta bli. Dumt. Nu värderar jag igen.

Undrar förresten vilken placering Göteborg fick på listan. Och om Göteborg är bättre än Stockholm. Listor till trots, jag tror faktiskt jag skulle kunna bo nästan var som helst. Utom just i Mogadishu och Colombia. Och Kabul och Harare (Harare kom också långt ner på listan minns jag nu). Och en del andra ställen. Men jag skulle lätt kunna bo i Zürich, Madrid, Bonn, Borås och Denver. Och på tusen andra ställen. Jag är flex men endast i tanken.

Skrivkramp, OS och Skavlan

Nu förstår jag hur det kan vara. Tänk om jag skulle tjäna mitt levebröd på att skriva. Och så kändes det så här. Jag vet inte vad jag skall skriva. Jag har skrivkramp. Det finns naturligtvis massor att säga. Jag har alltid mycket att säga. Men jag har inget att skriva här. Just idag. Eller så är jag bara trött. Ofokuserad.

Småkikar på TV. Skavlan. Som har blivit så oerhört populär. Patrik Sjöberg är gäst. Och nu någon norrman som pratar om arv och gener och svartsjuka. Han verkar smått galen. Programmet är bra. Jag tittar väldigt lite på TV. Det finns de som tittar ännu mindre än jag. Men de flesta jag känner tittar nog mer på TV än vad jag gör. Faktiskt. Jag har börjat titta allt mindre på TV. Men jag gillar att se på dokumentärer om sjukvård, akutvård, katastrofer och sånt. Det tittar jag gärna på. Med skräckblandad förtjusning. Det sitter i sedan jag gjorde lumpen. Jag var sjukvårdare då. Fick en bra utbildning och blev duktig på att ta hand om svårt skadade och sjuka. Praktiserade på sjukhus och fick bland annat ta hand om en man som sågat av sig armen med motorsåg. Det var spännande. Mest chockad var hans vän som var med. Mest fick jag ta hand om honom. Men jag minns än idag hur otroligt LÅNGSAMT det kändes. Tiden då jag väntade på läkaren, som aldrig kom, tyckte jag. Tiden då jag var själv med mannen i ett rum på sjukhuset. Den stunden glömmer jag nog aldrig.

Efter lumpen gick jag ofta runt och hoppades att något skulle "hända". Att jag skulle hamna mitt i en olycka, katastof eller något. Jag nästan sökte faran. För att få praktisera min sjukvård. Men inget hände. Så nu har jag nog glömt det mesta. Men programmen på TV gillar jag.

Idag börjar OS. Det är lite skrämmande för jag är helt ointresserad. Totalt ointresserad. Konstigt. Förr var OS viktigt för mig. Inte nu. Helt oviktigt. Sommar-OS är roligt. Då ser jag friidrott framför allt. Men jag skall kolla lite på konståkning. Det tycker jag om att titta på.

Plötsligt börjar skrivkrampen släppa. Nu kan jag skriva massor :-) men nu skall jag kika och lyssna på Skavlans sista gäst; Norah Jones.

Herregud, jag glömde ju säga igår! Malte har gått massor. 12 steg, 15 steg...om igen, och igen. Men han vet ännu inte att han kan gå. Snart vet han och då lär han gå ännu mer. När man vet att man kan gå, då går man. Så är det. Inget ni tänker på, som vuxna. Men om ni tänker efter så vet ni att ni kan gå. Därför går ni. Hade ni inte vetat hade ni troligen krupit istället. Som Malte. Han är en snabb krypare.

Båtmässa och en idiot i Borås

Idag har jag varit på båtmässan, med en kompis från Borås. Det är inte han som är idioten! Idioten är en Marknadsdirektör, Vice VD bla bla bla på ett bolag som ev. ville ha vår hjälp att rekrytera. En seriös offert baserad på ett bra möte. Plötsligt kliver IDIOTEN in i dialogen och föreslår ett "introduction-price" som ligger mer än 60 % lägre än vårt bud. Intressant. Sedan fortsätter han att vara en idiot och nu vill jag inte ha dem som kund.

Sånt händer. I den ytliga lilla världen som heter jobbvärlden :-)
Egentligen bryr jag mig inte så mycket. Faktiskt. Inte idag när vi ändå har mycket att göra. Hade varit värre om vi inte hade det. Då vill man ju ha allt!

Båtmässa är jobbigt. Mest finns det båtar som jag inte ens är intresserad av. Är knappt intresserad av någon båt faktiskt. Jag har en bra båt redan. En av de bästa för mitt syfte :-)

Skönt att känna så för det gör jag verkligen. Så känner jag INTE med min bil. Men min kompis från Borås som inte är idioten från Borås han körde min bil idag och var helt lyrisk. Inte så konstigt kanske då hans egen bil är 100 år gammal och har gått 18 miljoner mil, typ. Han har hur mycket pengar som helst men använder inga. Jag har lite pengar men slösar ändå. Man är olika. Han tycker jag är lite dum som inte samlar pengar på hög. Jag tycker han är dum som inte unnar sig något alls.

Funderar på att skaffa larm. För att skrämma bort presumtiva inbrottstjuvar. Vi får väl se hur jag gör med det. Imorgon är det fredag. Lite märkligt för det känns mer som en onsdag eller torsdag imorgon. Eller rättare sagt idag, nu, känns det som att det är onsdag eller torsdag imorgon. Imorgon vet jag ju inte vad det känns som.

Jag skall ta tag i lite saker med start nästa vecka. Egentligen har jag redan startat. Visst är det bra att ta tag i saker? Ibland går tiden länge innan man tar tag i saker. Ibland går tiden 24 år, eller 18 år. Det är länge. Men som man brukar säga; "Bättre sent än aldrig"!

Godnatt alla utom idioten i Borås!

Tänk om...

Jag vet inte hur frågan kom upp idag men jag funderar plötsligt på att överraska någon. Men jag tänker inte säga något för då måste jag göra det sen. David har redan sagt att han tycker att det är en bra idé. Han har sina skäl. Han är smart och kan redan tänka långsiktigt. Vi får väl se. Jag har i alla fall börjat leta lite. Det är kul. Men det beror på något som avgörs inom kort. Innan dess, ingen överraskning.

Jag har varit i Skåne idag (och igår). Det slog mig så tydligt idag. Skåningar har ett mycket mer behagligt "tempo". Ett skånskt lugn. Det blev enormt tydligt idag. Jag älskar Skåne. Men så har jag också mina rötter i den skånska myllan. Jag känner mig också lugnare i Skåne. Det är bra.

Nu är det friidrott på TV igen. GE-galan. Christian Olsson har snuddat vid 17-meters gränsen. Och en stark svensk längdhoppsinsats. Toméus, Tornéus eller vad han nu heter. Han har stor potential. Jag tycker mycket om att titta på friidrott.

Klockan är 21.30. Inte jättemycket, jag vet, men jag tänker stänga ner nu. Dags att vila. Idag fick jag på allvar sakna min fyrhjulsdrift. Kom varken framåt eller bakåt i backen utanför barnens mamma. Inte framåt för att jag slirade. Inte bakåt därför att jag råkat backa in i en snövall på ena sidan vägen. Plyschbil. Och klantig bilförare. Men det löste sig.

Imorgon dags för båtmässa. Vad JAG nu skall göra där? Är där mer för någon annans skull än för min egen. Jag är ganska bra på det. Att göra saker mer för någon annan än för mig själv. Och trots det är jag ganska egoistisk. En märklig kombination.

KPT, TFT eller DDT

PCB
SIS
KBT
TEX
HUT
MIL
UGL

Hela tillvaron är fylld av förkortningar som betyder något.
Ibland kan man tro att om det inte går att förkorta något, då betyder det inget.
Men så är det inte.

Även saker utan förkortning kan betyda något.
Det kanske ni aldrig har tänkt på.
Å andra sidan har ni kanske inte heller tänkt på att tillvaron är fylld av förkortningar.

Inte jag heller men plötsligt slog det mig att vare sig KPT, TFT eller DDT var för mig kända begrepp. Märkligt, jag som är så smart. Smart men inte allmänbildad. Smart men uppenbarligen inte kunnig i alla förkortningar.

Det finns många förkortningar också på fyra bokstäver.

Men någonstans där börjar de bli onödiga, eller hur?
Om man verkligen måste ta till fyra bokstäver, kanske kan man då lika gärna säga
hela betydelsen. Å andra sidan kan den vara orimligt lång. Fördelen kan vara att man lättare förstår. Om man inte vet. Vad den betyder alltså. Förkortningen.

NSJFS

är en förkortning med fem bokstäver.

Nu Skall Jag Försöka Sova

Godnatt Köpenhamn.
Godnatt Skåne.
Godnatt Honduras.
Och godnatt Vingfåle.

NSV

Nu Sover Vi

I Köpenhamn

Som sagt. Det var här det började. Bloggandet. Den gången var jag faktiskt inte helt nykter, skall villigt erkännas. Men det är jag nu. Helt nykter. Kanske blir diktandet därför bättre än den gången :-)

Det är dags....en spontan, så här en vintrig måndagskväll i Köpenhamn. En vinterkväll när jag egentligen borde. Borde. Ett tråkigt ord. I ett kort liv.

Köpenhamn februari 2010

När jag lämnar vardagen
finns inga plikter
inga piketer
inga poliser

När jag vaknar i Honduras
vet jag att jag ännu sover
men när jag är vaken och pratar Honduras
då vet jag att jag borde skynda mig att somna

Ingen jävla sjuksköterska
inga läkare utan gränser
bara ett rött kors
och en falsk skåning

Det är märkligt
att hösten är ännu den bästa
vintern är inte med
men sommaren och våren
ganska ok

Ganska ok
är inte ok
för vet ni
ni glömmer att livet är kort

Ok
good enough
och ganska bra
är värdelöst

Snart är allt för sent
och ingen lyssnar
och du får själv stå till svars

Nu bryter jag mönstret som alla kan se
men ingen förstår
för visst fan
är det bättre att bara köra på

Ni tänkte först att vafan är det här för skit
men nu förstår ni
att här finns det liv

tanke
kärlek
förargelse
men också hopp

Du är vuxen och gör som du vill
men tänk för guds skull
innan det är för sent
för det skall vara ditt
och ingen annans

Bara du behöver veta
att sanningen är sann
att valet är ditt
att du är säker
att du gör rätt

Men hur fan skall man veta det
om man inte ens kan skriva fint
utan att svära
utan att bråka
utan att verka konstig

bara normal

och vem vill vara normal

när livet snart är slut

Plyschhundar, mardrömmar och vinter i Köpenhamn

Så går det när man inte bloggat på snart två dygn! Då hinner det hända massor av konstiga saker. Irriterande saker, läskiga saker och att jag nu är tillbaka där allt började. Jag tar det från början. I går morse, söndag, kl. 04.30 vaknar jag av en, eller flera, ilsket skällande eller snarare bjäbbande PLYSCHHUNDAR. Hur fan kan någon överhuvudtaget låta sina plyschhundar springa ute och skälla kl. 04.30 en söndagsmorgon? Jag orkar inte ens skriva om det.

Natten till idag, ungefär samma tid, troligen på grund av incidenten med plyschhundarna natten innan, vaknade jag återigen. Mitt i en läskig mardröm. David, min lille David, var plötsligt borta. Mitt under en skogsutflykt med skolan. Hur sjutton kunde det hända? Det var så verkligt. Jag som verkligen älskar att drömma fick plötsligt min favoritsysselsättning förstörd på grund av läskigheten i innehållet. Orkar inte skriva mer om det heller. Huuuhh...vaknade men försökte sen somna om för att få drömmen att sluta lyckligt. Men jag kunde inte somna. Som tur är finns David hemma i tryggheten. Jag har kollat.

Idag är allt mycket bättre. Befinner mig i Köpenhamn. Ett vintrigt och kallt Köpenhamn. Har nog aldrig varit i ett så vintrigt Köpenhamn förut. Det var här allting började. Det var här, på samma hotell där jag sitter nu, som mitt bloggande startade. Tack Köpenhamn. Säger ni förstås. Alla ni fyra, fem (?) trogna läsare. Jag säger detsamma. Tack Köpenhamn. I jämförelse med bjäbbiga plyschhundar och läskiga mardrömmar står Köpenhamn mycket högt i kurs. Köpenhamn står sig ganska högt i kurs annars också.

Imorgon är jag i Skåne. Där drömmer jag garanterat inga mardrömmar!

10 månader och 10 dagar

Malte tog sina första stapplande steg idag. Duktig kille. Det blir lätt att komma ihåg. Han är nämligen 10 månader och 10 dagar. Grattis Malte! Du är en stor kille nu.

Jag önskar ibland att du vore 10 år och 10 månader. Men för det mesta inte. För det mesta önskar jag "bara" att du var 5 år. Eller kanske 8.

Har tillbringat tre timmar i tennishallen idag. David hade "matchskola". Tränade på att spela matcher helt enkelt. Både i dubbel och singel. Jag och Tova passade på att träna i nästan 1 1/2 timme. Hon börjar bli väldigt bra. Hon är arg för att JAG lät henne sluta med tennis när hon var yngre. Där ser man. Man skall alltså tvinga sina barn att göra det de säger att de inte vill :-) Lovar att inte göra samma misstag med dig David. Så om du säger att du vill sluta med tennis - forget it! Du spelar vidare!

Det slog mig idag att troligen har vi inte haft så här mycket snö sedan 1995. 17 november 1995. När Göteborg "stängde". Tova var inte ens en månad gammal. Det gick inte att komma ut nästan. Folk fick stanna hemma från jobb och skola. Jag skulle på en datautbildning kommer jag ihåg. Den blev också inställd. Tror aldrig jag tog igen den missade dagen. Kanske därför jag inte behärskar Excel så bra. Jag får skylla på snöfallet.

Men, snart är snön glömd. Någon talade om våren i går. Om ljuset som varar längre och att den närmar sig nu. Den är vacker. Våren alltså. Våren kommer ännu tidigare i Skåne. Och förstås, ännu tidigare på franska Rivieran. Men det hör inte hit.

På TV snurrar en mysig film. Jag tänker inte säga vad den heter för jag vill inte erkänna att den är mysig. Det känns lite omanligt. Denne omanlige man skall nu gå och sova. Den store killen, som fyller 10 månader och 10 dagar, han sover redan. Han vet inte ens att han fyller jämnt idag. Men det gör han ju. Kan inte bli mycket mer jämnt än så. Rent av mer jämnt än att fylla 40 år. Visst?

Badleksaker som välter

Jag har badat idag. Efter två whiskey och en öl och minst en sömnlös natt hade jag ackumulerat en hel del "trötthet". Och fredagströtthet, dessutom. Så jag somnade, nästan. Det var jätteskönt. Men till slut blev det kallt. Då gick jag upp.

I badet tänkte jag på diverse saker. Rumsrena, orena och andra tankar. Den mest jordnära tanken skapade en stor irritation! Hur kommer det sig att ingen kan tillverka badankor och badbåtar i gummi som kan flyta ordentligt? De välter ju hela tiden. Allvarligt talat, hur svårt kan det vara? Har ni provat? Skaffa en badanka i gummi och se om den kan flyta ordentligt i badkaret. Sannolikheten är liten. Jag har provat många badankor. Och båtar. Om jag minns rätt, jag är inte helt säker, så flyter badankan på Hotell Mäster Johan väldigt bra. Jag skall kolla det nästa gång jag bor där. Mäster Johan har i så fall många fördelar. Sveriges bästa hotellfrukost? Tjocka stenväggar! Och badankor som flyter ordentligt (utan att få slagsida).

Har tänkt på en sak idag. När man fyller 40 år så blir man plötsligt 33 % äldre. Åldern, som tidigare började på en 3:a börjar istället på en 4:a. Ökning med 33 %. Hemska tanke. Tur att jag redan har passerat 40. Jag har med andra ord stabiliserat min ålder. Jag är vuxen. När man är vuxen får man göra precis som man vill! Någon har sagt det. Men stämmer det verkligen? Är det inte egentligen så att man som BARN får göra mer som man vill. När man är vuxen finns så många plikter. Så mycket ansvar. Är jag vuxen? Min dotter, Tova, sa för inte så länge sedan att jag är ett barn i en vuxens kropp. Kanske är det så. Men då får jag kanske göra mer som jag vill! Utan ansvar. Eller?

Tennis igår. En märklig dubbel. Utspelade som sällan förr i två set. 0-4, 0-4 men sen hände något. De släppte in oss i matchen (troligen säkra på seger) och istället lyckades vi vinna nästa set med 4-0 och sen i fjärde set; 3-1, innan klockan ringde. Skit också. Sen vann mina lagkamrater två starka segrar i singel så ännu är vårt lag obesegrat i årets serie. Det ni!

Nu skall jag ringa till David. Han har varit på sitt livs första "disco". Jag måste såklart ringa och reta honom lite. Höra om han dansat med...Ella, eller någon annan söt klasskamrat :-)

Jag som coach

En dag full av möten. Kundmöte, internt (långt) möte med budget, prognoser och beslut. Sedan kundmöte igen, eller snarare partner-/nätverksmöte. Med en entreprenör och IT-miljonär. Han hade en annan klocka idag än vid vårt förra möte. Antar att han aldrig har klockförbud. Han berättade att de nu startat upp sin nya "inkubator" och tagit in tre st. bolag på kort tid. De visade redan svarta siffror och kunde ta ut en marknadsmässig lön. Han skulle dock inte ta ut någon lön eftersom han inte behövde det. Troligen aldrig aktuellt med klockförbud med andra ord.

Ibland är det frustrerande att ha det jobbet jag har. Ett jobb som bygger på relationer, relationer och relationer! Önskar ibland att jag jobbade med "döda ting". Jag tänker mig då inte en roll som begravningsentreprenör. Undrar egentligen varför det heter begravningsentreprenör? Ser föga likhet mellan den entreprenör jag träffade idag och en begravningsentreprenör. Hur driftiga kan de vara?

Grannen (halva familjen) som varit i Thailand är hemma igen. Pojken - som är bäst i familjen på att älska lax - berättade att han nu varit borta i 4 månader.

"Oj då", sa vi,
"Är det inte 2 veckor"?
"Nej, sa han"
"Jag har varit borta 4 månader".

Barn har en annan tidsuppfattning än oss vuxna - helt klart:-)

Jag önskar jag fick vara i Thailand i fyra månader. Det skulle vara fantastiskt skönt.

Idag fick jag helt oförberedd agera "coach" vilket var ganska märkligt. Jag går nämligen själv med tanken att faktiskt träffa en professionell coach. Och plötsligt blir jag själv coach. Det är en del i jobbet kan man säga. Men plötsligt var det mindre jobb och mer privat. Vi kom inte så långt. Men jag sa att vi verkar vara två som behöver en coach. I och för sig tror jag att alla behöver en coach. Inom idrotten framstår coachen som självklar! Kanske tycker många att idrotten är viktigare än livet. Varför skulle man annars så självklart låta alla ha en coach där och inte i livet.

Jag tror jag skulle kunna vara en bra coach. I alla fall för vissa. Andra orkar jag tyvärr inte lyssna på. Då blir man märkligt nog en väldigt dålig coach.

I jobbet är allt plötsligt väldigt "uppåt". Vi kommer med stor säkerhet göra vår absolut bästa månad någonsin i företagets historia. Sedan starten 2001, för nästan exakt nio år sedan. Den bästa månaden någonsin av 9 X 12, dvs 108 månader. Det betyder att vi i februari gör en vinst på över 800 000 kronor, kanske t om 1 Mkr. Tyvärr är inte alla månader lika bra men på helåret, i år, är det dags att visa riktigt bra siffror. Siffror är viktiga i det moderna livet. Jag tror att siffror är mindre viktiga i Thailand. Kanske därför grannpojken trodde han varit borta i 4 månader istället för 2 veckor.

Nu börjar jag på fullaste allvar att misströsa vad avser den ändlösa upphandling dock. Den hör också till jobbet och den känns verkligen inte "uppåt". Kanske kan vi skippa den kunden och fokusera på annat. En dikt kanske :-)

En helt spontan här och nu? Ok, vänta ett slag...

Spontan dikt

snö i drivor
gamla skivor
Russ Ballard
Roger Waters

cirklar
nötter
pussel
kärlek

kokos
fiskar
pengar
guadeloupe

utvecklingssamtal
taprirunge
scania
ord

allt är bara som vanligt

/Godnatt

Trött

Jag är tillbaka. Erkänn att ni får lite panik när jag är borta så länge. Nästan två dygn snart. Ok, det är kanske bara jag själv som får lite panik. Har med andra ord blivit beroende. Av mig själv. Av min blogg. BB. Bloggberoende.

Det finns massor att säga men jag är så trött idag. Jag måste sova. David och jag blev ovänner ikväll. Utan att jag visste om det. Man kan säga att han blev ovän med mig. Han förlorade nämligen i pingis. Jag spelade ganska bra faktiskt. Nu är vi vänner igen. Han spelar spel på Tovas iPhone. Nej inte nu för jag har haft en "skrivpaus". Nu har han lagt sig och jag har läst för honom. "FC Stjärnans stora seger". Jag förstår att jag är lite trött när jag får gråten i halsen när jag läser. Men det var ett kapitel där de bråkade. Ett lag med äldre killar var dumma mot Mini-Matte och de övriga i FC Stjärnan. De beskyllde dem för att ha smulat chips i deras sovsäckar. Sen var de otroligt dumma och kallade Dusan och Nikola för svartskallar. De lät som apor och retade dem. Då fick jag gråten i halsen. Det var lite sorgligt och bråkigt, det var det. Men kanske inte något för mig att nästan gråta för. Jag skall strax sova.

På TV pågår Samsung-galan, skrev jag då, för snart 2 timmar sedan. Christian Olsson hoppade tresteg. Kul om han kommer tillbaka igen. Man kan säga att han är tillbaka nu. Han har hoppat 16.80 idag. Jag tror att ni inte alla förstår hur långt 16.80 är. Det är otroligt långt! Kanske är sportjournalisten där. Troligen inte för mest får han jobba söder om Hallandsåsen. Där händer troligen ingenting i sportväg. Men jag jobbar gärna söder om Hallandsåsen. Nästa vecka gör jag det.

Min far fyller år idag. 74 år - en ansenlig ålder för en gammal gubbe. Oj, nu hoppade Christian 16.87. Ännu bättre. Han ÄR tillbaka.

Jag fick fin hjälp igår igen. Jobbade med en ny annons. Det bollades texter hit och dit. Faktiskt, just från söder om Hallandsåsen och hit. Och tillbaka. Och hit igen. Och tillbaka. Samtidigt försökte jag ta mig igenom den "gnetiga" upphandlingen. Suck. Den är inte att leka med. Kanske gör jag den imorgon.

Ute vräker snön ner. Det är otroligt mycket snö nu och vägarna här runt huset är nu snudd på ofarbara. Första vintern på nästan 10 år utan fyrhjulsdrift för min del. Och så blir det så här. Skit också. När jag äntligen hade behövt den. Jag var i tennishallen igår igen (inte ovanligt direkt). Jag trivs i tennishallen. Han som har tennis-shopen där hade brutit handen. Eller båtbenet för att vara exakt. Det visade sig att han hade först stukat foten på tennisbanan. Sedan, när han skulle hoppa på ett ben, för att gå på toaletten, då trillade han och bröt båtbenet. Där ser man vad en stukad fot kan ställa till med :-)

Jag skulle vilja jobba som snöröjare. Tänk att få åka runt i en egen liten traktor och bara ploga snö hela dagarna. Och hela nätterna. Sen kan man vara ledig i flera år för det är sällan det kommer så här mycket snö. Fast i natt vill jag sova.

Igår hände förresten något sorgligt. En neontetra hittades död i akvariet. Tror inte det är något fel på vattnet eller så. På något märkligt vis verkade han (hon?) ha fastnat i reningspumpen. Visst svinn får man räkna med när man har akvarium. David var lite ledsen först men en död fisk glöms snabbt bort.

Klockan är nu 21.10 - inte så mycket men hör o häpna om ca 10 minuter ligger alla i sina sängar. Till och med Tova, believe it or not!