Idrott som vaccin

Jag har tänkt på det idag. Idrotten kan användas som ett vaccin. Vaccin mot att tänka för mycket. Vaccin mot att känna efter för mycket. Vaccin mot att känna efter vad som inte är bra. Du behöver troligen inte idrotta själv. Du kan ägna dig åt andras idrott. Men effekten är nog klart störst om du idrottar själv.

Jag slutade med mitt seriösa idrottande våren 1989. Innan det hade jag aldrig mått dåligt. Inte som jag visste om i alla fall. Jag visste knappt att man kunde må dåligt. Jag visste inte heller hur man hanterade motgång. Trodde att motgång bara skulle sopas under mattan. Snabbt, innan den blev synlig. Men jag lärde mig sen att allt behöver inte alltid gå som på räls i livet. Jag lärde mig det med start 1989. Jag lärde mig det den hårda vägen skulle man kunna säga. Utan att överdriva.

Nu vet jag att idrotten är ett vaccin som fungerar.

Men idag har det inte handlat om idrott som vaccin, inte alls. Det har bara handlat om idrott! Min David har spelat fotbollscup. Från åtta på morgonen till fyra i eftermiddag. Hans lag gick till final men förlorade (1-2). Som far och som förälder skall man ligga lite lågt. Inte uttala sig för mycket. Så jag är tyst. Jag säger bara att han var väldigt bra. Mer säger jag inte :-)

Jag har också idrottat! Tenniscomeback efter en tids "armbågsont". Jag borde inte spelat men kunde inte låta bli. Jag hade ont, men det blev inte sämre. Vi vann. Det är viktigt för mig att vinna. Mindre viktigt nu än då. Före 1989.

Blev störd i sinnet. Hur kan någon finnas och inte finnas på samma gång? Har ni någon gång funderat över det? Inte? Kanske på grund av att det låter konstigt, omöjligt eller bara väldigt abstrakt. Finnas och inte finnas. Jag har pratat om det förut. Men jag finns. Absolut. Eller i alla fall finns jag. Men finns jag verkligen? Tänk om jag inte finns. Tänk om JAG inte finns. Men ändå finns jag. Egentligen var det inte alls det jag tänkte på. Jag tänkte inte på mig själv. Faktiskt. Men jag kom på det nu. Tänk om det är JAG som inte finns.

Jag har förresten inte fått svar ännu från min mentor. Så jag vet inte om min mor skall få läsa bloggen eller inte. Troligen blir svaret nej. Eller troligen blir svaret att jag själv måste bestämma. Min mentor är jobbig. Ställer krav. Ifrågasätter. Och tvingar mig att bestämma. Nästan som en riktig mentor. Min mentor finns. Inte utan att finnas. Utan finns bara. Men det är ingen riktig mentor. Det är en...gåsunge! Typ.

Vi har sett film nu. Tova o jag. Läskig som vanligt. Bra. Den hette "Obsessed". Temat, ungefär som "Farlig förbindelse" om ni minns. Med kaniner som koktes. Filmen slutade lyckligt. Den onda dog.

Idag skall jag avsluta med att "hissa & dissa" lite. Det har jag sett i min dotters blogg att man skall göra. Det gör bloggare. Idag hissar jag:

- Roger Federer (som vann igen)
- Mig själv och min dubbelpartner från Sjövik (som vann i tenniscomebacken)
- Min son och hela hans lag som kom till final idag

(som ni märker är det mycket idrott i huvudet idag)

Det finns massor av saker att hissa i övrigt - men det blir en hur lång lista som helst i så fall.

Istället dissar jag lite. Jag dissar:

- Pappersväggar
- Tekniken, när den inte fungerar (jag skulle nämligen kolla på en grej på datorn förut, på en icke-kändis som inte alls är känd utan snarare isåfall en "falsk kändis", som var på TV, men det gick inte att se)

Jag kan dissa fler saker, men samma gäller här - listan blir för lång.

Det är tid att sova. Godnatt Roger Federer (tänk på att idrott är ett vaccin) Godnatt alla krävande mentorer och godnatt mor. Även om du inte läser min blogg hoppas jag att du sover gott! Kanske sover du till och med bättre om du INTE läser min blogg.

Sopletare, PMS-kossa och en ren av tenn

Erkänn att jag återigen framstår som ytterst normal! Med denna alldagliga rubrik :-)

Jo, minsann, idag har jag varit en riktig sopletare. Jag kunde plötsligt inte finna ett antal viktiga kvitton (jobbkvitton). Jag hade rensat ur plånboken häromdagen och visste att de fanns någonstans. Till slut tänkte jag att jag måste ha slängt dem, så jag gick ut och rotade i soptunnan, i soppåsar. I den tredje påsen fann jag dem. En framgånsrik sopletare!

Vi har köpt fiskar idag, till Davids akvarium. 5 snabba zebra-fiskar och 5 mindre snabba neon-tetror (eller vad det heter). David är helnöjd. De skall få mat strax, för första gången.

Jag hämtade Tova på tennisen idag, och då hände något märkligt. I mitt vänstra byxben kunde jag känna något konstigt just när jag skulle kliva in i tennishallen. Jag kände att där var något och puttade ner det i byxbenet och ut. Det var en ren av tenn! Det visade sig att David, på något sätt, prånglat ner den i mina byxor utan att jag märkt något. Jag hade haft renen av tenn i mina byxor i säkert en timme innan den gav sig till känna.

PMS-kossa! Nej, så skall jag inte säga. Jag tar tillbaka det innan jag ens förklarar vad det är. Vi skojade mest. Den som vet, vet, men det dåliga humöret berodde nog bara på för mycket vin och för lite sömn. PMS-kossan blev snabbt snäll igen (som vanligt). Jag har förresten idag fått höra att någon ibland brukar säga att man inte kan prata med mig så ofta, för jag säger inte mycket vettigt och jag är bara oseriös. Det är bara en fasad. I grunden är jag både vettig och seriös. Kanske inte jätteseriös men ganska vettig i alla fall.

Min mor har börjat tjata om att hon vill läsa min blogg! Jag vet inte om hon får det. Måste nog fråga min mentor först:

"Mentor - skall hon få läsa min blogg"?

Du bestämmer. Nej ok, jag bestämmer. Jag gör ett aktivt val, jag lovar! Lovar att fundera på det.

Godnatt mor! Godnatt mentor och godnatt PMS-kossa!

På helig mark

Idag har jag gjort något väldigt stort. Tänkte först inte på det alls som något stort. Men det kändes lite märkvärdigt. Nu inser jag det stora i detta. Jag har läst Erlend Loe, på norsk mark. Kan ni förstå? På ett tåg i Norge öppnade jag min Loe och läste. Naiv. Super. Så heter boken. Jag har tidigare läst många böcker av Loe men inte denna, som är något av hans stora genombrott. Tänk att läsa den på norsk mark. Jag förstår nu hur det känns för dem som går en pilgrimsvandring, eller kysser klagomuren eller vad man nu gör. Det måste vara ungefär samma känsla. Jag är nog inte ateist längre. Jag är Loeist - en som dyrkar Loe.

På bokens baksida kan man läsa vad Göran Tunström säger om boken (han känns trovärdig):

"Om jag var ung och läste Naiv. Super. skulle jag i ren inspiration själv vilja bli författare"

Det säger allt. Ni förstår att jag gillar honom. Tack brorsan! Det var faktiskt du som öppnade upp för Loe i mitt liv. Nu är han utan tvekan en del av det. Och idag kom vi närmare varandra. På ett tåg från Asker till Gardemoens flygplats.

Försenad tandläkare, turkisk engelska och hustomtar

Dagen började mindre bra. Skulle vara hos tandläkaren klockan 09.30 i morse. Jag var där 09.30, prick! Klockan blev både kvart i tio, tio i tio och fem i tio. Då jäklar;

"Dröjer det länge till" frågade jag irriterat.
"Vad menar du" blev svaret. 10.30 skall du vara här".
"Nä" "09.30".

Suck. Idioter. Självklart har inte JAG noterat fel tid. Jag blev ganska snart glad igen för de hittade inga hål (även om de försökte).

Har idag deltagit i en ganska besynnerlig utbildning. En utbildning i hur man skall besvara en upphandling som vi deltager i. Två personer talade och förklarade. Det lustiga var att den ene talade med en märklig engelsk (kanske "walesisk", eller turk-engelsk)-brytning. Plötsligt kändes upphandlingen ännu jobbigare än vad den redan var. Man förstod nämligen inte mycket av det han sa. Jag tror att deras knep är att ha en så jobbig upphandling att ingen orkar ta sig igenom den. Kvar blir endast några få som man väljer ut som leverantörer. Men jag tänker inte ge mig! Jag skall ta mig igenom, på något sätt. I utbildningen deltog leverantörer från i stort sett alla Europas länder. Vi fick inte tala, bara lyssna. Nu återstår bara att besvara 11 miljoner frågor - sen är vi hemma.

Min David var inte i skolan idag. Sjuk, men inte jättesjuk. Jag är glad att han inte är kräksjuk. Det finns de som är kräksjuka. Då kräks man och har "flämtande" feber.

Tror ni som jag att de flesta har städat undan julen nu? Troligen är det så. Men jag undrar om det finns någon som har tomtar kvar framme? Vissa tomtar vill alltid vara med. De är hustomtar som finns för att skydda och hjälpa familjen. De skall inte packas ner i lådor. De struntar högaktningsfullt i om det är jul eller inte. Vet inte hur jag kom att tänka på det just nu men man kan ju alltid undra. Troligen finns det någon som har det.

En helt annan sak jag kom att tänka på nu. Helt apropå. Eller två faktiskt. Två saker jag kom att tänka på. Samsung är en jäkligt bra TV! Och vet ni, Samsung passar jäkligt bra till Wii-spel. Nu vet ni!

Imorgon åker jag till Norge. Flyger, åker tåg, äter lunch, har ett möte, åker tåg igen, flyger och är sen hemma igen. En märklig arbetsdag.

Jag förlorade i backgammon

Jag är grym på huvudräkning. Tro mig. Snabbare än en miniräknare. Satt igår tillsammans med vår redovisningsbyrå och gick igenom lite konteringsinstruktioner och budgetplanering för året. Varje gång när vi skulle summera poster så började han slå på miniräknaren. Och varje gång förvånades han lika mycket över att, innan han var klar, hade jag redan lanserat den (nästan) exakta summan.

En annan sak jag är grym på är att säga bokstaveringsalfabetet på tid. Ni kanske inte ens kan bokstaveringsalfabetet? Det är helt ok isåfall. Inget att vara ledsen för även om det vid några enstaka tillfällen kan vara bra att kunna. Fast ingen blir väl idag förargad om man hittar på egna namn istället för de "korrekta". Så om du inte kan bokstaveringsalfabetet är det helt ok att säga t ex; Anders, Björn etc. istället för det "korrekta"; Adam, Bertil etc. Nåväl, mitt rekord ligger någonstans mellan fyra (4) och fem (5) sekunder. Det är snabbt! Kanske svenskt rekord t om? Det finns nog inget svenskt mästerskap arrangerat i att säga bokstaveringsalfabetet på tid. Tyvärr.

Adam, Bertil, Caesar, David, Erik, Filip, Gustav, Helge, Ivar, Johan, Kalle, Ludvig, Martin, Niklas....etc.

Det var nämligen så att när jag var ca 9-10, kanske 11 år, så tränade jag och min bror på detta. På landet, i Höllviken, i Skåne. Ibland när det var dåligt väder och vi inte ville spela tennis eller vara på stranden då kom vi på sådana saker. Som att lära oss bokstaveringsalfabetet och sedan rabbla det så fort som möjligt.

Jag vann den tävlingen!

Men, ta mig fasiken, igår vann jag inte. Jag förlorade i backgammon! För första gången förlorade jag mot Tova i backgammon. Två gånger i rad dessutom. Hon hade otroligt mycket tur med tärningarna, det hade hon. Dubbel-sexa, dubbel-fyra, dubbel-etta bla, bla, bla. Fy! Sedan sa hon att jag lovat henne att spela Othello också. Självklart vägrade jag och sa att hon var dum i huvudet! Det är inte roligt att förlora. Efter ett tag, när jag gått o lagt mig, fick jag dåligt samvete för mitt dåliga humör. Då gick jag ner och sa godnatt. Hon svarade: "Godnatt surpuppa"

Idag skall jag föreslå en tävling i att säga bokstaveringsalfabetet på tid. Lycka till Tova!

Min dotter är galen - troligen smart även hon

Jag börjar bli lite trött på att varje dag höra samma sak på nyheterna. "Kanske redan idag får vi ett besked angående Saabs framtid", säger de varje dag. Ett tag sa de att det var bestämt att Saab skulle läggas ner. Det var bestämt! Sen plötsligt skulle man ändå köra vidare, med nya ägare. Och sen inte, och sen igen, och igen, och igen. Kanske får vi veta redan i morgon. Eller inte. Kanske nästa dag. Eller nästa igen. Vi får väl se. Jag kör Volvo så jag bryr mig föga. Har aldrig gillat Saab. Men det är klart, det är synd om alla de som jobbar där, och alla dem som jobbar som underleverantörer till Saab. De måste hitta annat att göra. För vissa kanske en befrielse. För andra en katastrof.

Min dotter är galen. Kanske är hon också smart och skarp. Vad kan det annars vara? Mer än att hon är min dotter alltså. Hon blev helt till sig idag när hon insåg att det var "Spårlöst" på TV. Tror jag nämnt det förut men hon verkligen älskar det TV-programmet. En dokumentär som det är. Idag blev hon ännu mer till sig och tvingade mig till TV-soffan då de filmade inifrån ett barnhem. I Bogota. Jag berättade att Bogota är en av världens farligaste städer. Hon blev förvånad. Barnhemmet såg tryggt ut.

Dagens visdomsord finner vi i Tovas iPhone;

""If nothing goes right - go left"

Godnatt Tova och godnatt alla barnen på barnhemmet i Bogota!

Bacon, blodpudding och florsocker - nu är det fest!

Jag tycker mycket om att jobba med någon som har en skarp hjärna. Ja, jag tycker om att jobba med mig själv :-)

Det var dock inte mig själv jag menade. Jag menade någon som har hjälpt mig med att få ordning på det som "den ultimata inkompetensen" inte klarade av. Man skulle kunna säga att jag istället nu fått hjälp av den ultimata kompetensen. Av en person som förstår, som är snabb, som är skärpt och som är bra att jobba med. Sådana partners vill jag ha. Tyvärr är jag lite rädd att de som är så smarta, så skarpa och så bra....är också lite galna. Idag har jag fått beviset för det. Hennes...ex-man eller ex-gubbe eller vad jag skall säga, han fyller år idag. 40 år - en ansenlig ålder. Grattis ex-gubbe! Det skall firas med en gemensam middag. Barnen, ex-gubben och partnern, min partner alltså. Alltså inte min partner, partner, men partner, ni förstår. Kanske. Hur som helst. Gemensam middag, 40-års middag. Jag tänker mig oxfilé, kantarellsås, tårta av dignitet, förrätt, dyrt vin, rubbet. Men vad tror ni det blev för något?

BACON, BLODPUDDING OCH FLORSOCKER!

Otroligt festligt, erkänn :-)

Fast faktiskt, han fick en folköl också, en Starobrno! Ja, då finns det ju egentligen inget att klaga på. Får man bara en Starobrno, då är 40-års festen hemma!

Så, nu oroar jag mig lite för vad som komma skall. Om partnerskapet med denna människa fortsätter. Vart skall det sluta? Tänk om jag någon gång blir bjuden på middag? Vad bjuds det på då måntro? Jag hoppas jag aldrig får veta. Skulle frågan komma på tal så kommer jag hastigt att erbjuda en middag på stan! Jag bjuder!

På luffen & "namnlös" - igen

880325 - TJB, 20 år

PÅ LUFFEN

Jag satt länge där och funderade.
Varför? eller Varför inte?
Vem säger att du gör rätt?
Dum fråga, du vet varför.
Men måste det accepteras?
Du vågar inte även om du otroligt gärna vill.
Du kan inte.
Fegis


NAMNLÖS

Det finns inga möjligheter
att leva två liv i ett
Vara två personer på en gång.
Att ha allt och ingenting.
Att överleva och att leva
på samma gång, det är
en sak för mycket.
Man kan välja själv men
man tvingas välja en sak.
Det finns inga möjligheter.
Hade det funnits så hade
jag levt. Nu överlever jag.

(TJB 1986)

Lite konstigt när jag skriver, och läser detta. För nu, 24 år senare, skulle jag kunna skriva exakt samma sak. Delvis av olika skäl. Men det är ändå lite läskigt. Läskigt är också att jag nu, så tydligt, ser att det faktiskt är FEL. Jag skriver ju först att man kan välja själv men man tvingas välja en sak. I nästa mening, att det inte finns några möjligheter (att välja?). Som att jag är tvingad att överleva! Så var det ju inte och så är det ju inte. Vem har lurat mig och varför. Varför tror jag att valet måste vara överlevnad. Varför tror jag inte att jag överlever om jag väljer att leva. Fascinerande tolkningar att göra för den som är road. Skrämmande för andra.

Inga fler dikter idag.

Tung poesi

Dags igen för lite gamla "alster" från mästaren :-)

KRIGETS OFFER

Utmed kinden rinner tårarna
I tusental bärs de på bårarna

Krigets offer

De kämpade sida vid sida
Nu liksom då de alla lida

Krigets offer

De var stolta och modiga
Nu knappast stolta men blodiga

Krigets offer

Vi bönar och ber
Aldrig någonsin mer

Krigets offer


NAMNLÖS

Goddag min unge man
Ursäkta mig men
det är bara skräp
du läser

Jaså minsann
är det så
Vad är bra
och vad är inte bra

Jo min unge man
Bra är allt med stil
resten ingenting

Du som är så duktig
svara då på detta
vad är rätt
och vad är fel

Rätt är det du inte gör
och fel är det du gör

Tack för det du vise man
nu vet jag hur det är
Allt är fel som andra gör
endast du har rätt

Jag är bäst på att älska lax

Jag bara måste få berätta. En grannpojke, kompis till David, var här för inte så länge sedan och åt middag. Eller han åt inte, han satt med vid matbordet och pratade. Han var inte hungrig. Plötslig säger han: "Jag vet i alla fall en sak som jag är bäst i familjen på"

Vi undrar nyfiket vad.

"Jag är bäst på att älska lax" säger han

Det är härligt med barn. De kan säga smått fantastiska saker.

Igår "dissade" jag ett barn. Min David. Vi åt lunch och han satt som vanligt och petade i maten:

- "Ät nu, säger jag lite smått irriterat"
- "Men jag gillar inte varma morötter" säger David
- "Skit i det, säger jag. De är snart kalla så långsamt som du äter"

Helt sant och ganska träffsäkert tyckte alla, t om David, som skrattade glatt. Han åt upp korven. Morötterna, de nu kalla morötterna, blev mestadels kvar på tallriken.

Legenden om den osynliga staden Kitezj

Nyhet nr 3: POISKI RUSI NEVIDIMOJ. Kitežskaja legenda v russkoj kul’ture. 1843–1940 Detta är namnet på den avhandling som skrivits av Irina Karlsohn (Göteborgs Universitet). En nyhet som troligen inte fångar den breda massans intresse. Jag fångades av flera skäl. Först och främst fanns en ganska stor bild, snudd på mycket stor bild, av Irina. Hon såg bra ut. Eller kanske ser hon bra ut? Hon såg bra ut på bilden i alla fall. Mer vet inte jag. Jag läste rubriken: "Irina levandegör Kitezjlegenden"

Jag läser vidare: "Legenden om den osynliga staden Kitezj aktualiseras i Irina Karlsohns avhandling (...). Under århundradena har den använts av gammaltroende som en synonym till paradiset, men även som en tillflyktsort för den ryska intelligentian."

Wow! En osynlig stad! Paradiset! Tillflyktsort för intelligentian! Det här låter onekligen spännande. Och det är spännande. Jag har läst mer om detta nu och om hennes avhandling. Tänk, vad en "nyhet" kan innefatta mycket.

Grattis Irina! Grattis till doktorshatten!

Nyhetsbloggaren Tom

Minsann, jag känner idag en tendens att bli klassad som en "nyhetsbloggare". Om det nu finns något som heter så. Jag menar tendensen att läsa olika nyheter och välja ut ett axplock att skriva om. Och ändå är jag inte så intresserad av nyheter. Inte på det sättet. Jag är inte heller intresserad av politik. Är t om av den uppfattningen att skillnaden, i Sverige, är så liten mellan olika partier att jag brukar strunta i att rösta. Det blir ingen reell skillnad för mig som medborgare. Ok att skatten åker upp eller ner några hundralappar eller rent av tusenlappar per månad. Men i övrigt, vad är skillnaden? Sjukvården fungerar lika dåligt oavsett. Skolan är lika usel oavsett. Men det var inte det jag skulle prata om idag. Jag skulle prata om tre (3) coola nyheter som jag hittat idag:

Nyhet nr 1: (Det var därför jag kom att tänka på politik) Den första nyheten är att Mona Sahlin har fått en väska som är värd cirka 6 000 kr i 50-års present. En Louis Vuitton-väska. Denna har hon använt och visat upp för svenska folket! Denna väska, menar många, skadar partiet. "Mona Sahlnins väska är ett hot mot socialdemokratin", uttalar sig någon klok politiker. Allvarligt talat! Förstår ni nu varför jag inte röstar?

Nyhet nr 2: Blir ett citat som sitter som en pälsmössa :-) "Mousserande vin är faktiskt jättegott till kåldolmar. Jag gillar Chapel Hill. Jag gör ett kardinalfel när jag dricker - jag har is i. Men dricker man till exempel Moët, som ändå är så jävla dåligt, och dyrt, så känns det gött." Timo Räisänen är den som uttalat sig. Vem det nu är? (jag kollade med min fru som känner till sånt, så nu vet jag att det är en artist, musiker, som är känd för många)

Nyhet nr 3: Får faktiskt hedras med ett eget blogg-inlägg, senare, den kräver nämligen lite research. Dessutom står mina barn och hoppar och skäller - dags att åka till tennisen. De vill ägna lördagskvällen åt att spela tennis! Hedersamt. Helt utan inflytande från mig.

Den ultimata inkompetensen

Jag tänker inte beskriva i ord. Det finns ändå inga kombinationer av ord som räcker till. Men lita på mig. Jag har idag mött den ultimata inkompetensen! Måste omedelbart sluta upp med att förbarma mig över inkompetenta pissnollor! Oj, förlåt! Jag skulle ju inte försöka mig på att beskriva i ord. Det handlar om en jobbgrej. Och nu behöver jag hjälp. Jag har fjäskat med en som kan hjälpa mig. Eller fjäskat och fjäskat, det vore en överdrift att säga. Jag har bett om hjälp, helt enkelt. Av en som har både bredden och djupet. Som kan hjälpa mig men kanske inte hinner. Jag skulle kunna hjälpa mig själv. Jag har både intresset och kompetensen själv. Faktiskt. Men jag vill inte. Jag har tyckt att den som jobbar med REKLAM och KOMMUNIKATION dagarna i ända skall väl för fasen kunna göra jobbet bättre än jag! Är det för mycket begärt?

Jag har nu anlitat denna person i många år, av gammal vana, av snålhet och av förbarmande. Det är nämligen inte så många andra som anlitar honom. Konstigt. Han är ju så billig. Men idag har allt förändrats. Även om jag i framtiden får pengar för att anlita honom så blir svaret NEJ, NEJ och NEJ!

Puuh. Nu är det ur världen. Deadline är ju ändå inte förrän på måndag eller i bästa fall tisdag så tiden finns ju - inte! Och den som kan hjälpa mig är upptagen både i morgon och på söndag med annat jobb. Det här blir spännande. Som vanligt kommer det att lösa sig. Slutet gott allting gott!

Jag har fått en komplimang idag också. Den lyder: "Du är inte dum i huvudet och du är inte en idiot". Tack. Sådana ord värmer i alla lägen :-)

I Davids rum surrar och bubblar nu ett akvarium med blå sand. Riktigt coolt faktiskt. Om max en vecka kommer där att simma små fiskar också. Vem vet, kanske blir det en bild så småningom. Jag är inte så mycket för bilder som ni märker. Jag talar hellre i ord än i bilder. Om det inte gäller klockor vill säga. Då säger en bild mer än tusen ord.

Min armbåge är ännu inte frisk nog att delta i tennismatcher. Inte i tennisträning heller. På måndag, om jag inte är radikalt bättre, blir det nog ett besök hos doktorn. Eller om jag skall anlita reklammannen för detta istället? Kanske är han bätte på armbågar än på säljande budskap i tryck. Motsatsen är otänkbar.

Malte har slutat "tutta" nu. Gissa om han vaknar varje natt mellan halv tre och tre? Rätt. Gissa om han är nöjd trots att han inte får tutte? FEL! Han är väldigt missnöjd. Snart kommer han att kunna gå. Då tror jag han glömmer allt vad tuttar heter. Själv är jag ganska övertygad om att intresset för tuttar återuppstår. Förr eller senare. Detta är empiriskt bevisat.

Godnatt Malte! Godnatt nu arbetslöse reklammakare!

Icke-matematiska matematiska problem och finska restauranger

En sjuk Tom. Fysiskt alltså. Också. Jag kommer inte att fara till Danmark. Fara låter fint. Mer märkvärdigt än åka eller resa. "Jag skall fara till Danmark". Jag tror det är skånska. Äkta skånska.

Jag hörde igår på TV, i ett program som handlade om mat, att det finns ca 1 000 st sushi-restauranger i Sverige. Och ungefär 1 300 japaner. Samtidigt bor det i Sverige nästan 1 500 000 finnar. Och det finns bara två (2) finska restauranger! Behöver ni hjälp med att tolka denna information? Exakt. Finnar kan inte laga mat. De kan bara supa och basta. Nu är det vetenskapligt bevisat. Japaner däremot, de kan laga mat. De kan t ex servera rå fisk. Jag gillar sushi. Äter sushi en gång i veckan ungefär. Vissa kan äta hur mycket sushi som helst.

Jag tänkte nu bjuda på ett icke-matematiskt matematiskt problem. Hör upp:

Om B kräver A och A+B+C = 1+1, vad är då C?
En ledtråd. B=vardag, A=helg, A inträffar före B och C är en långsiktig effekt av att A+B inträffar.

När ni löst ekvationen fundera då på nästa:

Om A+B=0 och C måste vara positivt. Vad är då C om A+B+C>0+Xx365
En ledtråd. 365=årets alla dagar och X är nödvändigt

Jag är inte helt säker på att uppställningen är helt korrekt men jag antar att alla förstår problemet. Eller? När ni löst ekvationen kan ni maila ert svar till

doktordilemma@falskmatematik.nu

Inga priser kommer att utdelas. Istället går vinsten oavkortat till vidare icke-matematisk matematisk forskning.

Osynlig bråkig människa och synliga P-vakter

Jag är ifrågasatt. Av en osynlig människa. Kan återigen låta som att JAG är en galen människa. I like. Galenskap för mig närmare konstnärssjälen.

Men jag är inte galen. Och ändå lyssnar jag på en osynlig människa. Men nu kommer det avgörande. Människan är osynlig bara för den som inte vet. För mig är människan synlig. Jag tycker om denna osynliga, för mig synliga, människa. Men den ifrågasätter väldigt mycket. Och jag lyssnar. En ovanligt bråkig människa för att vara osynlig.

En helt annan människa eller snarare människor i massor! Mer synlig för alla, inte minst i Göteborg. P-vakter. Det fullständigt kryllar av dem. Har tänkt på detta senaste dagarna. Har aldrig sett så många. De går i par i självlysande västar. Ser ut som poliser tycker jag. Då slår det mig en tanke. Varför kan de inte göra ännu mer nytta när de ändå går där. Missförstå mig inte. Jag menar inte att de inte är nyttiga eller inte behövs. Jag har alls inget emot deras person eller deras jobb. Skulle gärna byta för några dagar (när det är mindre kallt ute). Men det jag funderat över är om de inte skulle kunna vara "närpoliser" också eller varför inte skotta gångvägar och trottoare. Sopa gator och samla skräp. De skulle kunna göra massor av viktiga saker när de väntar på att felparkerare inte skall komma tillbaka. Ofta väntar de i 10 minuter och då finns tid att jobba! De är ju så många. Det finns nog ingen arbetslöshet i Göteborg. Alla har blivit P-vakter.

Och de syns väldigt bra. De är allt annat än osynliga. Kanske syns de bäst nu i snön. Sen försvinner de kanske i den grå massan av gråa Göteborgare. Kanske blir de osynliga.

Godnatt osynliga bråkiga människa och godnatt alla synliga P-vakter!

Jag är inte konfirmerad

Som ni kanske förstår är jag inte konfirmerad. Hur skulle jag hinna med det när jag tränade varje söndag. Och måndag, och tisdag osv. Jag tränade ju alla dagar. Istället för att konfirmera mig. Hade ingen större tro heller. Inte nu heller. Men, precis som Agneta Sjödin, hör och häpna, så gillar jag "sinnesrobönen", vad det nu är.

Den lyder:

"Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

På TV sänder de programmet "Spårlöst". Min dotter tycker det är spännande att kika på. Man får följa svenskar som får hjälp att spåra sin mor, sin far eller sina syskon i främmande land. Oftast är personen adopterad av någon i Sverige eller så har de av något annat skäl tvingats skiljas från sina nära och kära. Ganska hemskt. Och gråtigt. Och märkligt att göra ett program av. Undrar vad min dotter skulle tycka om jag försvann? Tänk om hon blev utan mig och sen fick vara med själv i programmet "Spårlöst" och leta. Usch, hemska tanke. Varför tänkte jag så?

Min mamma är finskt krigsbarn. Hon fick skiljas från sina nära och kära när hon var liten. Hon är född 1937. Det är inte bra att vara född i Finland 1937. Det blev krig sen och allt blev ett helvete. Krig är ett helvete. Vare sig man konfirmerade sig eller inte.

Nu har jag kollat upp vad sinnesrobönen är för något:

Sinnesrobönen är en kristen bön skriven av den amerikanske prästen och teologen Reinhold Niebuhr 1926. Man använder sig ofta av en förkortad version av bönen på svenska som lyder just som det jag skrev ovan. Sinnesrobönen används ofta inom tolvstegsrörelser såsom Anonyma Alkoholister och Anonyma Narkomaner.

Oavsett om ni är alkoholist, narkoman eller ingetdera. Oavsett om ni är anonym eller inte, läs igenom sinnesrobönen!

Den fortsätter, på engelska denna gång:

"Living one day at a time; Enjoying one moment at a time; Accepting hardship as the pathway to peace."

Godnatt Agneta Sjödin - tack för att du lärde mig sinnesrobönen!

Han kan få ett akvarium!

Min dotter ringde förut. Hon sa att David satt och grät. Grät för att han hade tre djur hos mamma men bara ett djur hos mig. Han vill ha en hamster. Då har han fem djur sen. Tre katter, en hund och en hamster. Han kan inte köpa min argumenation som bygger på att han redan har fler djur än de allra flesta. Han har dessutom den lilla apan Malte. Och massor av dammråttor under sängen.

Jag drömde inatt. Tack John Blund. Jag älskar att drömma. Tyvärr kan inte alla drömmar beskrivas och tydas. Inte ens i detalj minnas. Men de betyder alltid något. I mitt fall betyder de att jag verkligen sover! Och när jag sover, då lever jag. Lever.

Han kan få ett akvarium!

Nu rustar vi för krig!

Vi rustar för krig mot inbrottstjuvar. Fick precis höra från hemlig källa inom den "övre" världen att den "undre världens representanter" närmat sig. De har i veckan varit i närheten och ägnat sig åt inbrott i villor. Det blir nog till att installera ett larm här i huset. För att skydda sig mot buset. Vi blev ombedda av den hemliga källan att notera bilnummer på ev. skummisar som närmar sig. Jag sitter vid fönstret nu och kollar. Hinner nog inte städa mer idag.

Nu är jag ensam Malteväktare igen. Egentligen är jag väl bara en normal pappa som för stunden råkar vara själv med sonen. Men för mig är det en stor bedrift. Inte. Jag är faktiskt inte helt hopplös. Jag är en inte helt värdelös pappa. Även för honom. Faktiskt. Jag har varit oerhört praktisk idag. Mer händig än vanligt. Monterat en säng som inte var 202 X 150 något men 170 X 70 kanske. En juniorsäng till en som ännu är minior. Som knappt nyttjar sin spjälsäng ännu. Men jag inser att den nog är en bra investering. Tror faktiskt vi får mer pengar när vi säljer den än vad vi betalade för den.

Idag skall jag göra löner till anställda och till mig själv. Har märkt redan att det blir lite mer pengar kvar i år efter skatt. Kanske behövs det inte så mycket pengar till skola och sjukvård längre. Konstigt. Känns som skatten skulle behöva höjas istället. Men jag klagar inte. Personligen betalar jag alldeles för mycket eftersom jag betalar företagsskatt, mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter och sociala avgifter - till förbannelse! Jag borde personligen helt slippa skatt. Eller?

Fördelen med en hög skatt är att det blir mindre pengar kvar att konsumera för. Lägre konsumtion ger en mer hållbar utveckling. Sådant kan jag tänka på ibland. Det visste ni inte!

Kanske borde man rusta för krig även mot konsumtionen! Tror man på livet så borde man det. Men om man som jag egentligen är ganska nöjd med att överleva, då kan det kvitta. Då kan man konsumera utan att reflektera. Då är det bra att jag får mer pengar i plånboken.

Men vad tycker jag egentligen?

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

..sjunger Lars Winnerbäck. "Det kan vara så förfärligt, det kan vara så bra.." Är det kanske så det skall vara? Eller kan livet vara bara bra? Hela tiden. Jag tror inte det. Nästan vet. Det finns alltid något. Eller någon. Som stökar till det. Eller du själv.

Men det finns väldigt bra stunder.

Idag var Malte själv, utan mor och utan far. Inte själv direkt, men lämnad bort. Det gick jättebra. Han var hos Tova & David. Så det var klart att han hade det bra. Det fanns en vuxen ansvarig på plats också. En bra barnskötare. En bra Malteskötare. Jag har också varit Malteskötare idag. Men jag ringde in förstärkning. Så farfar o farmor var också här. Farmor skalade äpplen och jag kokade äppelmos. Farfar såg på TV. Skidor. Förstår inte att han ännu är intresserad av det. Jag har helt tappat intresset. Nu när inte Stenmark åker. Och Gunde. Jag har läst dokumentären om Gunde. Han var grym. Hans karaktär är något starkare än min.

När Malte kom hem blev han ett monster. Snudd på en.... Han var otröstlig och bara skulle ha "tutte". Då fick han det. Det är inte bara jag som har dålig karaktär. Någon skulle nämligen sluta med tutte. Men jag blev glad för monstret slutate vara ett monster och somnade istället. Sen blev han ett gulligt monster. Som skrattade och lekte. Nu äter han gröt.

Jag gjorde en lammgryta idag. Lamm, svamp, paprika, lök, äpple, morötter, buljong och lite mer. Kryddor. Vin.Bourgogne. Det blev gott men monstret var ett monster då så det blev ingen riktigt bra middag.

Imorgon är det söndag. Vilodag utan särskilt mycket vila. Skall köpa en toalettsits. Inte världens roligaste inköp jag håller med. Skall även jobba lite. Jobba med jobb. Inte bra på en söndag. Borde vara ledig. Helt ledig. Men..som Winnerbäck;

"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv"

Thank God it's Friday!

Halv åtta. Dags att gå och lägga sig. Jag skämtar inte. Jag har ont i min armbåge. Det är jag och Robin Söderling. Skit också. Vi kommer missa några matcher. Robin och jag. Värre för honom som lever på tennis. Jag lever på annat som tur är. Har jag sagt förresten att jag blev polare med Vinciguerra i somras. Eller vi spelade i alla fall ihop. Eller inte ihop direkt. Vi var på samma anläggning. Vi morsade. Han verkar schysst, Vinciguerra. Han har också haft problem med skador. Jag, Robin och Vinciguerra. Eller om ni så vill; jag, Söderling och Andreas. Ni fattar. Vi tre har mycket gemensamt. Tennis och skador i alla fall.

Idag var flygresan från Stockholm alldeles för kort. Jag var för trött för att ens orka slumra till. Borde flugit längre. Kanske till Malmö. Det är inte jättemycket längre. 10-15 minuter i luften kanske. Jag kunde ha slumrat den tiden. Och landat i Malmö.

Det är tur att jag inte skall jobba i morgon. Och tur att jag inte har David här. Han skall spela innebandymatch. Samling 07.30! Då skall jag ligga i sängen. Tova var här förut, när jag kom hem. Hon var här med sin kompis. Som har varit i London. Jag glömde fråga om London. Skall komma ihåg att fråga imorgon.

Robin, vi tar nya tag! Var inte ledsen. Armen kommer snart att läka. Du får leva snålt så länge.
Godnatt Robin Söderling! Godnatt Andreas Vinciguerra!

Vinci - vi ses igen i sommar!

Sparrisodling i Provence

Jag la mig klockan 19.30 igår. Totalt färdig. Utmattad. Efter nästan två timmar satte jag på tv:n. Zappade, till TV5, inte kanal 5 utan TV cinque, fransk TV. Brukar ibland kika på den, lyssna, för att hålla min slumrande franska vid liv. Det handlade om någon katastrof på Haiti. Jordbävning. Det lät ganska illa. Idag, på morgonen, förstod jag att det var riktigt jävla illa. En stor katastrof. Läskigt. Jag gillar katastrofer men inte på det sättet. Jag tog illa vid mig. Verkligen.

Man förvånas ibland över människor. Alla är inte som man tror. Det du ser är inte alltid det du får. Fascinerande. På så sätt har jag idag fått höra om både demoner, dödsångest och sparrisodlingar i Provence. Allt från en och samma person. Med titeln Direktör. Sug på den. Svensson!

Inte konstigt att man ibland kan känna avundsjuka på den som vaknar varje morgon, nöjd med att bara kunna vicka på tårna. Så enkelt. Jag kan vicka på tårna. Varje morgon. Det räcker inte.

Jag har pratat väldigt lite om min karaktärsprövning. Den har gått sådär. Sådär betyder att den har gått åt helsike. Ett glas vin i förrgår, en öl igår och idag tre glas vin, en öl, ett glas dessertvin och en öl till. Skit samma. Jag har ingen karaktär. Men jag är inte beroende. Inte helt beroende. Bara lite. Men mest tyckte jag att det blev lite fånigt. Att av princip säga nej till något som man egentligen ville ha. Jag tycker inte om principer. I alla fall inte alla principer. Och när jag själv har skapat principer, som jag inte tycker om, då måste jag väl också kunna rasera dem. Eller?

I alla fall har jag haft en trevlig kväll. Mycket. Jag har en god vän i Stockholm.

Nu skall jag...rasera lite principer

Farväl principer!

Måns Zelmerlöv är inte gay

Vill ni veta något ganska hemligt? Ok, i förtroende. Jag bor på det hotell där Måns Zelmerlöv träffade sin nuvarande flickvän, Marie Serneholt. Hemligt för de flesta. Men jag vet. Man kan undra varför jag säger "nuvarande flickvän". Vet jag mer än jag berättar? Jag måste genast dementera om ni tror att jag och Måns....nä..nä. Han är inte gay. Till och med hans mor trodde att han var gay, faktiskt, men han är inte det. Inte jag heller. Jag är ganska flex men jag är inte gay. Han är bara 23 år, Måns. Duktig kille.

Godnatt Måns! Godnatt Marie!

En ledsen mullvad och en vän utan jobb

Igår hände något märkligt. Jag var nära att förvandlas till en ledsen mullvad. Det kan låta konstigt men så är det. Man ser sällan mullvadar. Heter det förresten mullvadar? Det måste det väl göra. Ok, för säkerhets skull; man ser sällan en mullvad. De lever mest under jorden. Så är det. Och jag var nära att tvingas gå under jorden. Ledsen dessutom. Som tur var räddades jag av en person som slog in paket. Man skulle lätt kunna tro att det var en jultomte eller tomtenisse som jobbade senare än vanligt eller som var ute i väldigt god tid. Men så var det inte. Jag blev i alla fall räddad. Sen blev jag väldigt trött men kunde ändå inte sova.

Det finns en man i Thailand som jag borde träffa. Enligt uppgift har han inte sovit på många, många år. Jag vet inte om det stämmer. Vi borde träffas och skaka hand. Prata om mullvadar och annat. Troligen pratar han varken svenska eller engelska så vi kan nog prata om vad som helst.

Idag fick jag höra något mycket märkligt. En kund, och god vän, blev kallad till ett möte med sin chef. Sin chef från Paris som kom till Arlanda. De möttes på flygplatsen. De pratar om ditten och datten och plötsligt säger chefen; "jag skall bara gå på toaletten". Sen kommer han tillbaka tillsammans med den europeiske personalchefen! Kanske hittade han honom på toaletten. De säger till min kund och vän att hans jobb inte längre finns kvar. Han kan gå hem nu och vara ledig. Så nu jobbar han inte längre. Så om er chef plötsligt går på toaletten, pass upp. Snart har ni inget jobb kvar. Jag träffar min vän imorgon. Jag skall säga till honom att han skall vara glad att han slipper jobba. Nu kan han göra andra saker istället. Han kommer att förstå. Idag är han mest chockad. Jag kan förstå honom.

Idag har jag nästan bott hos en kund. Jag tillbringade eftermiddagen hos dem i lite olika möten. Däremellan belamrade jag ett av deras konferensrum. Det kändes bra. Jag kände mig lite märkvärdig. Och nästan som anställd. En av 175 000 anställda i världen på detta bolag. En av 1 100 anställda i Sverige på detta bolag.

Det har varit en bra dag. Men jag har missat två viktiga samtal. Attans också! Det var två mycket viktiga samtal. Från samma person. Jag får försöka få tag på den personen. Kanske kan den personen hjälpa mig att inte återigen behöva vara rädd att bli en mullvad.

Jag hoppas det. Vem vill vara en mullvad?

Min thailändske vän som aldrig sover - vad skall jag säga till dig? Godnatt känns helt fel. Jag säger ingenting. Imorgon, en viktig lunch. En lunch som borde varit middag. Och imorgon en middag med en sviken vän. En vän som slipper jobba.

Jag saknar en redigerare!

Jordnötsbågar! Jag köper dem inte så ofta men när jag köper dem då tar de snabbt slut. Mmm! Jag är nog beroende av jordnötsbågar och tyvärr även ostbågar och chips och turkisk peppar. Men faktiskt, min "icke-alkohol-drickande-månad" går faktiskt bra. Fast det är klart, om jag skall äta jordnötsbågar, chips och ostbågar varje dag då undrar man ju vilket som egentligen är bäst, eller värst. Hmm...får nog prova en tuffare månad där alkohol, chips och snacks och godis ställs åt sidan. Huuh..men där är jag inte ännu.

Idag var jag med Tova på en grej. En grej som fått vänta alldeles för länge. Jag tror det känns skönt för oss alla nu när vi gjort den grejen. Hon verkar i alla fall pigg. Förresten, har ni tänkt på vad tyst det är om svininfluensan? Den finns kanske inte längre. Eller var den inte så farlig som det antyddes? Har vi massvaccinerat oss i onödan? Jag är ännu inte vaccinerad. Frågan aktualiserades nämligen idag då det är dags för min son, David, att ta spruta nummer två. Frågan är om man skall ge honom den också, eller om man skall skippa det.

Önskar att jag hade någon att bolla frågan med. Det har jag. Jag har massor av folk att bolla den frågan med. Men jag menar en redigerare. Ni kanske tycker att det låter konsigt men det är just en redigare som är bäst att bolla frågor med. Av klurig karaktär. Och mindre klurig karaktär. Och superklurig karaktär. Och inte alls klurig karaktär. Det har inte jag. En redigerare finns bara i min tanke. Det fungerar också med en falsk redigerare. Och, faktiskt, en falsk skåning går också bra. Men det har jag inte heller. Så jag får bolla frågan med vanliga människor. Som finns. Som finns-finns. Finns-finns! Ok!?

I morgon bär det av till Hufvudstaden. Nio (9) kundmöten skall klaras av och lite annat också. Jag är åter först på fredag. Stackars Malte. Kommer han att känna igen mig sen? Stackars fru? Men hon förstår i alla fall och hon känner nog igen mig även på fredag. Dessutom klarar hon sig ganska bra. Mitt bidrag är ganska försumbart här hemma. Faktiskt. Men hon saknar mig ändå av någon anledning. Jag kommer nog att längta hem lite. Tre nätter är ganska länge. Nästa vecka är jag i Danmark. Men då bara en natt. Och två dagar såklart.

Jag kommer nog att vara mindre i Skåne framöver. Danmark känns plötsligt bättre. På låtsas. I Danmark finns inga spöken. Jo, det finns, fast absolut inte lika många. Å andra sidan är jag inte rädd för spöken. Men jag kommer ändå att prioritera Danmark och Stockholm före Skåne. En bra sak i Danmark är att jag kan åka skridskor där. Det är oerhört mysigt att åka skridskor i Köpenhamn. Ni borde prova.

Godnatt

PS. Egentligen är jag helt säker på att Malte kommer att känna igen mig. Den frågan behöver inte ens bollas med en redigerare!

Det tar ju aldrig slut

Jag förstår om ni börjar tröttna på att höra om min målning. Men det tar ju f.. aldrig slut! Nu har jag målat lite läckert limegrönt. Blev riktigt bra om jag får säga det själv. Men tro inte att det räckte med en strykning, och inte med två utan tre strykningar krävdes för att täcka ordentligt.

Nu är det bara nya hängare och krokar kvar. Ny lampa och ny toasits. Sen kan vi nog vara nöjda i några år.

Har inte gjort så mycket mer idag. Mest varit. Har jobbat några timmar förstås. Skall försöka undvika det på helgerna men idag hade jag en del som släpade. Nu är det gjort. Skall nog sätta mig och pusta ut i soffan nu. Kanske se en film. Utan Tova för en gångs skull. Maria skall nog sova.

Just det. Vi har haft ett litet träningsläger idag. Malte (så heter nollåringen) skulle träna på att krypa uppför trappan. Han har gjort det fyra gånger idag. Jag gick bakom för säkerhets skull. Han är grym. Här finns några våningar att upptäcka så det är bra att träna på trappkrypning. Tror för övrigt inte det dröjer så länge tills han kan gå. Häromdagen ställde jag ner honom på golvet och glömde av att han inte kan stå eller gå själv utan stöd. Han stod alldeles still tills Maria insåg vad som skedde och tog honom i sin famn. Han stod för första gången själv!

Duktig liten skitunge.

I morgon är det måndag. På tisdag bär det av till Stockholm för att arbeta där resten av veckan. Det är ok. Jag gör ju inte så mycket nytta här hemma ändå. Fast nu när jag tänker efter. Jag har faktiskt städat en toalett idag också, och ett handfat, och putsat en spegel. Så helt oduglig är jag inte. Bara nästan. Fast målningen blev jäkligt bra. Sluttjatat om den, I promise.

lite klockor så här på en lördag

Jag kunde inte låta bli att visa upp några skönheter. Bara en finns ännu i min ägo. När jag för ca 2 år sedan blev besatt av klockor, helt utan förvarning, då var det klocka nr 3, ovan, som var min favorit. En IWC Spitfire Mark XVI. Jag tyckte dock att den var något dyr så en billigare kompromiss blev min första "finklocka". En klassisk Tag Heuer Carrera (nr 2 ovan). Senare höjde jag ribban och idag är jag ägare också till en Breitling Chrono-Matic samt en Baume-et-Mercier, modell Hampton Square, en lite ovanligare variant (dykarklocka).

På bilderna ovan ser ni också en av mina favoriter just nu; Longines Divers Legend (längst ner av klockorna). Eller egentligen är det nog så att även denna klocka är ett substitut för den kanske största favoriten, en IWC, Aquatimer ur serien Vintage Collection (bild 1 högst upp). De kan tyckas snarlika. Men att jämföra en IWC med en Longines är ungefär, för mig, som att jämföra rödvin med fanta light.

Vi får väl se vilken favorit som blir min när klockförbudet upphävs nästa gång.

Skräckfilm och ytterligare en märklig "besatthet"

Det blev inte James Bond. Vi avslutade gårdagskvällen med en "skräckfilm" eller vad man skall kalla den. Filmen heter "Skeleton key". Den var bra. Lite lagom läskig. Den hade ett ovanligt slut på så vis att det goda inte vann över det onda. Befriande. Och lite överraskande.

Jag har insett att jag ibland också blir besatt av tuggummi. Låter inte helt normalt, jag vet, men så är det i alla fall.

För er som undrar. Jag var inte tyst när jag gick och la mig. Jag kan inte. Fast det var ok. För det var inte bara jag som pratade.

Utbrott, dyra klockor och en hamster utan namn

Fredag. Mitt i veckan en fredag. Ungefär så känns det idag. Allt på grund av att gårdagen kändes som en måndag. På många sätt och lika många vis. En bra jobbdag om än inte så lång. Med bra menar jag framgångsrik i görandet. Med görandet menar jag just idag att boka möten. Och det gjorde jag bra. När jag gjorde. Sen kom Tova. Jag har aldrig sagt det men Tova heter min tonåring. TT - Tova Tonåring. Nu vet ni det. Men det visste ni ju redan. ALLA ni (tre- fem personer) som envist läser min blogg. Ni som inte läser min blogg, ni visste såklart inte. Och ni vet det inte nu heller eftersom ni inte kan läsa detta. Ni kan förstås men ni vet inte att jag finns. En del av er som inte läser vet såklart att jag finns men ni vet inte att min blogg finns. En del av er vet att jag finns och att min blogg finns men ni vet inte var den finns. Å andra sidan vet ni redan att Tova heter just Tova.

Min trogna läsarskara. Vill ni betala? Då kan jag leva på detta. Om ni vill kan jag skriva jättemycket. Hela dagarna kan jag skriva. Men ni har inte råd. Jag vet. Det är ok. Jag kan skaffa pengar på annat sätt. Genom att boka möten. Bland annat.

Klockan ett idag kom Tova till mitt jobb. Jag kunde således inte boka så många fler möten. Hon var nämligen ganska rastlös. Hon ville gå på REALISATION, som det kallas när det är REA på NK. Vi skulle gå just på NK. Bara för att. Det absolut bästa med NK är att de har en riktigt bra urbutik. Klockor från Jaeger le Coultre, Baume et Mercier, Breitling, Rolex, Audemars Piguet, Omega, Longines, Tag Heuer, Sjöö Sandström m. fl. Men inga från IWC. IWC hamnade, av någon anledning, för mig ganska obegriplig, hos Jarl Sandin. De är inte riktigt av samma kaliber som de på NK. I kunskap. För mig är kunskapen viktig. Jag frågade en gång om en klocka på Jarl Sandin. Expediten famlade i blindo i en katalog. Jag försökte hjälpa henne på traven. Eftersom jag hade läst katalogen från pärm till pärm ungefär 436 gånger visste jag ganska väl var just den klockan fanns. Hon betonade två gånger att den inte fanns där för den tillhörde "en helt annan serie". Till slut valde hon att prova mitt tips och där fanns såklart klockan. Jag hade ju sett det 436 gånger så jag visste. Hon borde inte sälja dyra klockor. Kunskapen är viktig också när man skall sälja jeepar till mig. Oftast kan jag mer än dem som säljer jeepar. T om om jeepar alltså. Detta är inte något jag säger för att framstå som märkvärdig. Jag bara säger det. För er som inte vet (vilket väl i och för sig mest är ni som inte läser denna blogg) beror kunskapen på "besatthet". Jag har blivit besatt av jeepar. Det har faktiskt gått över nu även om intresset finns kvar. Jag har också blivit besatt av klockor. Även denna besatthet hade gått över, trodde jag! Idag insåg jag att den bara var vilande. Så är det nog också med min besatthet av jeepar. Den är bara vilande.

Nåväl. Min dotter fick ett utbrott. Tänker inte fördjupa mig i varför och på vilket sätt men så var det i alla fall. NK hängde löst. Med all min kunskap om barn- och ungdomspsykologi, föräldraskap, pedagogik och frustration, allt i en salig blandning, blev det till slut en riktigt bra vändning. Det blev både NK, fika och flera timmar i stan. Det blev riktigt bra. Den dyraste klockan vi hittade fanns på NK och kostade 349 000 kronor. Självklart en Audemars Piguet. Inte självklart kanske, men så var det i alla fall. Nästan 347 000 kronor billigare var den klocka min dotter fastnade för. I det perspektivet låter den otroligt billig. För en 14-åring som precis fått förtroendet att förvalta sitt barnbidrag är drygt 2 000 kronor inte lika billigt. Men jag är glad att hon redan upptäckt klockors magi. Själv säger hon att det bara handlar om att hon behöver en klocka. Men jag vet. Hon har ärvt min förmåga att lätt bli besatt! Klockor är en bra besatthet. I like!

Marias systerdotter, en av dem, fyller år idag. Nio år. Hon fick en hamster. Ännu har den inget namn. Den är namnlös än så länge. Det gör inget tycker jag. Tror faktiskt inte att den bryr sig så mycket. Skall bli lite spännande dock att höra vad den får heta. Vad bör en hamster heta? Hmmm...känns inte så självklart som att en katt skall hetta Murre, Sigge, Pigge eller Maja. Inte lika självklart som att en hund skall heta Fido, Ludde eller Ronja. Kanske lika bra att den inte får något namn.

Nu skall jag vara tyst. Jag har dessutom lovat att vara helt tyst i kväll eller i natt när jag går upp för att lägga mig. Någon sover redan. Jag skall först se en film med Tova. Troligen James Bond. Jag har ont i armbågen också. Ingen tennis för mig på några dagar. Spelade faktiskt lite pingis förut. Har aldrig sett Tova ha en sådan "slägga". Hon fullkomligen dundrade in sina forehands. Jag skyllde såklart på armbågen efter ett förlorat första set. Sen vann jag dock två raka och allt var som vanligt igen.

Godnatt hamster utan namn!

Dilemma

Har du någon gång upplevt ett dilemma
Självklart, är ditt svar men jag tvekar
Jag tror inte du någonsin upplevt ett dilemma
Klart jag har tänker du, vad vet du

Har du upplevt ångest
Ja, faktiskt svarar du
Visst, det kan du glömma
Vem fan är du egentligen undrar du

Fast det är klart, ett dilemma kan ju vara om jag skall välja en vit eller rosa ros till min rabatt
En röd eller blå kjol från Lindex
En Toyota eller en Volvo nästa gång jag köper bil, så ok du kanske har upplevt ett dylikt dilemma. Det är kanske jag som är egoistisk och tänker bara på mitt eget dilemma som är av en dimension som ingen kan förstå och hantera knappt ens tro att det kan finnas

Jag förstår att du är nyfiken. Du är ganska typisk, svensk.

Ångest, där har du fel
Du skall inte använda ordet mer
Du börjar nästan bli arg nu eller hur men samtidigt mer nyfiken
Vem är jag egentligen

Jag vet vad jag talar om
Jag kanske kommer tillbaka men du får inte veta mer idag

2005-01-01

Tio år i år

Som en osalig ande
med myror i kroppen och myror i ben
vänder sig flickan runt och runt
hon ropar och suckar
sätter sig upp
klättrar ned för sängen och går
jag skall bara
jag kan inte sova
vad tänker hon på
är hon arg
ledsen
sviken
besviken
eller bara på väg att bli stor

08.08 varje dag

Jag tänker ofta på det. 08.08, varje dag. Då tänker jag på det. Att klockan då är 08.08. Som ni förstår tänker jag mycket. Jag sover mycket mindre än vad jag tänker. Fast det gör väl alla? Vore nästan konstigt annars. Jag täker att något fanns som inte finns. Men 08.08 kommer alltid att finnas. Ofta sitter jag i bilen då. Inte alltid men ofta. Jag är ganska tidsinställd. Man blir lätt det när man skall lämna barn i skolan, eller på dagis för den delen. Det är ganska mycket som har funnits men inte finns. Som skulle kunna finnas. Eller egentligen finns men ändå inte. Vet ni att man kan pausa livet? Det är ganska vanligt. Min hjärna har ingen pausknapp. Det är därför den har svårt att komma till ro.

Jag blev förnedrad idag. På tennisbanan. I första set höll jag jämna steg med min vän BB. Inte Björn Borg men idag med spelstandard i klass med honom. I andra set fick jag inte ett game. Kul, jättekul. Sen ville han ändå fortsätta spela. Vad tror han? Och till råga på allt skrattade min dotter åt mig efteråt. Hon trodde såklart att pappa var bättre än honom.

Inte så konstigt att man nu saknar all inspiration. Tänkte annars bjuda på lite seriös lyrik och prosa. Om inte det är samma sak. Vad vet jag, en icke-skolad skald. Men ok, låt mig damma av något riktigt gammalt. Vänta.

Vad är du rädd för?

Min gosse du skall inte dö
Du skall heller inte lida
Gossen min, till våran sjö
skall du och jag tillsammans rida

Min gosse nu är det dags
att sluta för dig själv ljuga
Men se, vak av regnbågslax
Hoppas den gillar din röda fluga

Min gosse vad är du rädd för?
------
och en som inte är fullt lika gammal...men snudd på

Jag lovar att bjuda på lite nyare alster, men då krävs en seger i tennis. Håll tummarna

Vinter blir vår och tankar blir känslor (en dikt om först inget och sen allt)

Snö, slask, blommor och bin
Sex, snusk kvinnor och vin
Målar en tavla utan motiv
till en kvinna som finns
endast i fantasin

Det är vinter
som du förstår
det är kallt och jävligt
så det förslår

Men jag tröstar min själ
med kvinnor utan stil
och slitna kroppar
som borde få vila

Jag finner dock
att trösten är klen
för min längtan är stark
efter mer än de ger

Jag åker i drömmen
till annan stad
men vaknar och varnas
jag vet vart det leder

Jag valde att tänka
och inte att känna
men tanken förträngs
för som längtan är känslan

Jag saknar och längtar
jag väntar och hoppas
jag vill och jag måste
jag tänker och känner

Vintern är borta nu
den fanns bara i tanken

Internetakuten

Det är bra när jag gör saker. Då tänker jag inte så mycket. För det mesta tänker jag. Mycket. Bland annat tänker jag på att jag saknar en redigerare. Det, och tusen andra saker, tänker jag.

Idag berättade min mor hur arg hon var för att hennes nya dator inte fungerade. Eller rättare sagt att internet inte fungerade. Hon hade provat flera gånger utan att lyckas. I morgon skulle hon lämna in datorn sa hon. Jag gick dit. Det var ett trådlöst modem hon hade. Vi kopplade in det och satte igång. Det fungerade hur bra som helst. Hon visste bara inte att hon var tvungen att ansluta ytterligare en gång efter det att hon anslutit till modemet. Inte så självklart och egentligen oerhört korkat att det skall behövas. Det är samma för mig. Först koppla in modemet ansluta till detta, med en pin-kod, och sedan ansluta till internet och sedan kunna surfa. Varför blir det inte anslutet med automatik när man slagit in sin kod? Ibland undrar jag om Televerket lever kvar i Telia. Stenålder.

Jag är trött nu. De tre vise männens dag går mot sitt slut. Faktiskt, målningen blev klar. Bortsett från en vägg som skall få en helt annan färg. Limegrön, eller i alla fall någon form av väldigt grön färg. Den sparar jag till helgen. Det är inte så långt till helgen. Känns som söndag idag, verkligen, men faktiskt är det onsdag. Det blir minsann en väldigt kort arbetsvecka. Imorgon börjar barnen skolan också. Alla utom minstingen såklart. Han får bli större först. Idag har han blivit större. Men bara en dag större. Han måste bli ca. 210-220 dagar större.

Sen får han börja dagis.

El dia de los Reyes magos

Först skall man jobba några dagar och sedan, imorgon, vara helt ledig och sedan jobba igen i några dagar innan helgen. Märkligt. Gammalt. Korkat. Vore det inte bättre att vara ledig fredag-söndag? Gärna varje vecka. För mig som inte ens är konfirmerad vore det ett bra alternativ.

I spansk tradition heter trettondagen (trettondedag jul) "El dia de los Reyes magos", de tre vise männens dag, och firas den 6 januari. Den 5 januari dvs. idag ställer barnen ut sina gamla skor på fönsterblecket och när de vaknar morgonen därpå ligger där julklappar i stället. De tre vise männens dag låter mycket finare än trettondagen. Och mycket mer speciellt. Så skall jag kalla den i fortsättningen. Skall minsann prova att ställa ut ett par gamla dojor också. Vi får väl se.

De tre vise männens dag blir nog en dag för arbete. Om inte annat med målning. Jag borde väl bli klar någon gång. De tre vise männens dag är nog en bra dag att bli klar på. Då kan det i framtiden vara en dag att minnas. En dag att fira. En dag när man blivit färdig med något. För omväxlings skull.

Vinter i Alhammar

Som utlovat, här kommer lite bilder från "fritidshuset", eller skall vi kalla det vinterhuset? I såfall får vi nog kalla det vinterhuset, vårhuset, sommarhuset och hösthuset. Blir lite väl jobbigt så det får nog bli fritidshuset i alla fall. För mest är vi där på fritiden. I början hade jag en princip som var att aldrig jobba härifrån. Här skulle jag bara vara ledig. Det har jag ändrat på. Jag har kommit på att det är skönt att kunna jobba från olika ställen. Således jobbar jag hemifrån, från jobbet, från fritidshuset m.m. Det dumma är att jag är dålig på att dra gränsen mellan jobb och frititd. Eller rättare sagt, min hjärna är dålig på att dra gränsen mellan jobb och fritid. Den jobbar jämt. Inte så konstigt kanske att man har svårt att sova på nätterna.

Tänkte förresten sprida lite värdefullt vetande. Man kan lätt tro att det är en ny modevåg eller så men faktiskt inte. Jag tänker på "mindfulness" som jag hade för avsikt berätta om. Jag orkar dock inte berätta så mycket. Läs själva, ni som inte vet vad det handlar om. Kort kan man förklara det som "medveten närvaro" dvs man är närvarande och medveten. Ni kan ju tänka er själva att för en person som jag som ofta har svårt att vara antingen det ena eller det andra så finns här en riktigt stor utmaning för mig. Något att verkligen jobba med. Med utmaning menar jag denna gång inte någon "tävling" eller prestation av något slag. Tvärtom skulle man nästan kunna säga. Det handlar mer om att bara vara. När ni funderar mer över detta, tänk då på hur barn är, i synnerhet små barn. De är närvarande. De är medvetna. Sedan försvinner det. Vi kommer till en fas där vi glömmer av att vara närvarande. Vi glömmer av att känna på smaken, att känna på doften, att lyssna på ljuden. Vi glömmer av att leva i nuet. Jag har läst mycket om mindfulness och jag har lyssnat på Jon Kabat-Zinn. Jag kan förstå varför Claes Mamberg har blivit buddhist. Undrar om Claes Malmerg har svårt att sova? Undrar om Jon Kabat-Zinn har svårt att sova.

Läs mer om mindfulness t ex enligt nedan:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Mindfulness

PS. Jag har kanske fått en ny trogen läsare. Jag vet att denna "nya läsare" i alla fall läste min blogg igår. Hon, för det är en hon, visste nämligen att jag skulle upp tidigt idag och besiktiga bilen. Välkommen nya läsare. Du kommer snart att tröttna :-)

Men innan dess, passa på att läs lite om mindfulness. Jag tror du är bättre på det än vad jag är. Du är bättre på att vara närvarande.

Bilbesiktning, badrumsmålning och sjöbusar

Ni förstår på rubriken. Idag har TJB varit duktig. Självklart klarade bilen INTE besiktningen. Det var något glapp i en styrled (tror jag det hette). Bromsarna fick godkänt, med nöd och näppe, men han tyckte att vi skulle se över dem i alla fall. Sagt och gjort. Det blev till att åka till Karims Bilservice. En av få bilverkstäder där ingen tidsbokning behövs. Inga problem säger Karim. Jag fixar.

Nu är bilen redan fixad. Skall hämtas imorgon. Styrleden (eller vad det nu var) och bakbromsen är fixad. Bara att åka till besiktningen igen. Smidigt. Men inte gratis!

Badrumsmålningen försökte jag pressa in mellan lunchen och en klipptid. Det gick sådär kan jag väl säga. Fick ringa till frisören och säga att jag var ca 15 minuter sen. Sista delen av målningen gick i raketfart. En strykning kvar samt lite limegrönt på en av väggarna. Vi får väl se när det blir av.

Så nu är man nyklippt också. Ser nästan ut som en sjöbuse. Nä, jag skojade bara. Ingen sjöbuse. Förlåt. Ibland önskar jag att jag var en sjöbuse. Ibland inte. Det är rätt ok att inte vara en sjöbuse också. Om jag vill kan jag ju tatuera mig ändå. Utan att vara sjöbuse. Sjöbusar har ofta väldigt tjocka armar. De är starka. Och ganska tuffa. Jag är inte så stark och inte så tuff. Jag passar nog bäst som icke-sjöbuse.

Nu dags för lite pingis och sen en kopp thé. Ingen drinkmåndag här inte. Snart 4 dagar utan alkohol. Det går ju hur bra som helst detta. Jag tjatar nästan inte alls om det heller. Nu ljuger jag. Men än så länge är jag starkare än min dåliga karaktär. Det ni!

Kung av Othello

Jag gilar inte Othello. Ibland får jag nämligen spö. Av min fru till råga på allt. Men just igår, sent, var Othello roligare än vanligt. Jag vann! B la vände jag ett hopplöst underläge till seger. Fick njuta av att se hur den nästan helt vita spelplanen blev svart. Jag var svart. Motståndaren denna gång var min dotter. Erkänt duktig Othello-spelare.

Måste förresten berätta om gårdagens middag. Köttet var inne ungefär 30 minuter för länge i ugnen. Torrt. Mycket torrt. Riset blev väldigt salt. Väldigt. Det lustiga var att min dotters kompis hastigt och utan invändningar åt upp allt. Ingen annan nästan rörde maten. När jag frågade henne om hon inte tyckte det var salt och äckligt svarade hon att det tänkte hon inte på. Slutsats:

1. Hon får ingen mat alls hemma
2. Hon är väldigt väluppfostrad och ville därmed inte säga att maten smakade skit
3. Hon praktiserar inte "mindfulness" och känner därmed ingen eller knappt någon smak

Minus 19,1 grader

Brrr! Det var riktigt kallt på landet idag. Minus 19,1 grader. Upptäckte också igår att snö kan falla riktigt, riktigt sakta. Det är när det är så kallt ute. Då är det som att snön fryser till is på vägen. Fast om den gör det borde den väll falla snabbare. Is är väl tyngre än pudrigt snö? Eller? Egentligen borde det vara lika tungt. Det är ju samma mängd som faller. Strunt samma vilket. Fint är det i alla fall. Lite magiskt med snö som faller så sakta. Har nog aldrig tidigare sett snö falla så sakta.

Hemma igen. Det känns plötsligt enormt stort här hemma. Inte bara för att här finns tre våningar istället för en. Bara köket och halva matrummet är ju typ lika stort som hela stugan på landet!

Tur att jag sällan städar. Fast det kanske måste bli ändring på det. Skall nog börja städa lite mer. Lite i alla fall.

Imorgon skall jag upp jättetidigt känns det som. Skall inte jobba men besiktiga vår bil. Kanske klarar den sig ett år till. Vi är dock lite tveksamma till bromsarna som tar bara ibland. Vi får väl se hur det går. 09.10 skall jag vara där så jag får nog gå upp innan åtta. Det var ett tag sedan man var uppe så tidigt. Har förresten inte överhuvudtaget vetat vilken dag det varit under hela min ledighet. Nu vet jag. Det är måndag i morgon. På tisdag skall jag jobba lite. Onsdag ledigt och sen jobba igen på torsdag och fredag. Sen är allt som vanligt igen. Suck!

Hade det inte varit för min "utmaning" mot karaktären hade jag nog infört drinkafton på måndagar. Jag vill inte att allt skall vara som vanligt!

22.10 - dags att sova. Eller vila i alla fall.

Redaktörens uppmaning

Jag bara måste få citera "redaktören" som ser till att Tvärreds Nyheter ges ut fyra gånger varje år, sedan 12 år tillbaka. I varje nummer av tidningen, som distribueras till alla boende i Tvärred, ger han följande uppmaning:

"Hör av er i tid med material och ni som inte skall vara med skicka ett mail och meddela gärna det. Meddela mig så jag slipper vänta i onödan. Skriv upp manusstopp i almanackan eller där ni bruka ha komihåg lappar....."

Visst är det underbart? Med fetstil har han markerat vikten av att alla som INTE har några bidrag till nästa nummer skall maila honom så att han slipper vänta i onödan :-)

Jag njuter varje gång tidningen kommer i brevlådan. I senaste numret kan jag läsa att man kan bli medlem i Hulu samhällsförening. Det kostar fem kronor. 5 kronor som skall sättas in på postgiro. Jag vet inte exakt vad det innebär att vara medlem men de lockar med att de återigen har ett släp som man som medlem får hyra för 100 kr/dygn. Funderar faktiskt på att investera 5 kronor i år för detta medlemsskap. Om jag blir accepterad. Bor ju bara här ibland.

Så, om någon har tänkt sig att inte bidra med lite uppslag till innehåll i min blogg i framtiden - hör gärna av er till mig. Jag vill ju inte sitta här och vänta i onödan!

Jag skall utmana min dåliga karaktär!

Ni som känner mig vet att jag alltid måste tävla. Det är som en inbyggd kraft som inte går att stänga av. Därför tänkte jag att om jag nu berättar det öppet så kanske "tävlingsmomentet" hjälper mig att besegra min dåliga karaktär. Även om jag är tveksam redan innan start. Eller, jag har startat faktiskt.

Så här är det. Jag bestämde mig häromdagen för att låta januari bli en vit månad. Inte full av snö som den än så länge är och inte full av "hjärnskaknings-vita-ansikten" utan vit i form av ingen alkohol! Tänkte låta en månad gå utan att jag dricker en droppe alkohol. Bara för att. Jag är inte (helt) beroende. Tror jag. Jag kan låta det gå många dagar, ibland t om en vecka. Nu skall det gå en hel månad.

Bara för att besegra min dåliga karaktär!

Idag kom jag på att jag sedan kunde låta februari bli en ny utmaning. T ex helt utan godis. Mars kan bli en månad helt utan chips o snacks. April en månad med någon form av "träning" varje dag. Och så vidare. Året ut. Jag kan komma på en ny utmaning inför varje månad.

Fast varför skall jag? Redan idag var jag nära att låta den dåliga karaktären vinna. Efter bastun. Efter bastun är det nästan lag på att dricka en kall pilsner! Men jag avstod. Hittade istället lite ostbågar, julmust och annat som kunde stilla min "hunger".

Jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Men jag tror jag skall göra detta. Utmana min karaktär. En månad kan jag försöka låta bli att svära. Det blir nog lika svårt som min vita månad. Imorgon är det den 3 januari. Två dagar avklarade redan. Det är bara synd att januari har så många dagar. Jag kanske skulle ha valt att lägga "den vita månaden" i februari istället. Det hade varit lättare.

Nä minsann. Jag skall göra detta. Nu jäklar karaktär! Du skall få dig en match!

Använd hjälm!

På bara lite mer än sex månader har vår familj fått lära sig att hjälmen är en mycket bra vän. Idag räddade den troligen min son från en svår hjärnskakning. Vi hade en bra dag, i snön, på landet. Gick en skön promenad och åkte skiboard. Som en skateboard, fast utan hjul. Eller som en snowboard, fast utan att man behöver använda pjäxor. Det sista vi skulle göra var att åka i "djävulsbacken". Vi har nog aldrig kallat den så tidigare. Nu får den heta det. Det slutade efter tre åk med ett rejält dyk. Pang med skallen i backen!

Denna gång höll i alla fall hjälmen.

I somras sprack en av våra cykelhjälmar i tre delar efter en huvudlandning i en trottoar. Efter en flygtur på 6-8 meter. Min dotter blev då påkörd av en bil. Framförd av en gammal tysk gubbe som inte borde få sitta i en bil. I alla fall inte bakom ratten. Det har jag sagt till honom. Han tycker själv att han kör perfekt och att hans reaktionsförmåga är helt perfekt också. Jag hoppas min reaktionsförmåga är lika bra när jag också är 83 år!

Märkligt, gamla bilar skall besiktigas varje år. Men gamla gubbar litar man på minsann. Herregud, jag tycker min far börjar bli tveksam bakom ratten. Han är 73 år. 10 år yngre än den tyske gamle gubben med den perfekta reaktionsförmågan. Kanske dags att införa lämplighetsprov för förare över en viss ålder.

Min dotter hade nog inte klarat sig med en hjärnskakning om inte hjälmen var med. Att min son idag blev vit i ansiktet, ungefär samma färg som den vackra vita snön, fick ont i huvudet och blev lite illamående, det är helt ok. En vanlig lätt hjärnskakning.

Tack hjälmen!

Har varit i Gällstad idag också. Letat skidkläder utan framgång. Hittade ett perfekt skidställ men självklart i alla storlekar utom den rätta. Morr. Hittade ett par perfekta jeans också. I alla storlekar utom den rätta! Ingen bra dag för shopping.

Har bastat igen men vågade inte rulla mig i snön idag heller. Min son, som nu inte var vare sig vit i ansiktet eller illamående längre, han vågade minsann. Han gick iskallt ut i den djupa snön, la sig ner på rygg och gjorde en vacker snöängel.

Dementi

Jag dementerar bestämt att min son är 9 år! Han är åtta år (8) och fyller nio i mars. Jag var bara lite snabb där i mitt förra inlägg. Men, det är ju faktiskt ett nytt år som tagit sin början idag och han fyller nio i år i alla fall. Min nollårige son fyller ett (1) och min dotter fyller FEMTON (15) !

Märkligt förresten hur enormt mycket mer vinter det kan vara bara en timme från Göteborg. Här, i Alhammar, Tvärred, Ulricehamn är det underbar vinter. Som att befinna sig bra mycket längre norrut. Stugan som vi har här ligger ungefär 300 meter från sjön Åsunden. Skall se om jag inte kan få upp en "vintrig" bild inom kort. Jag skriver alldeles för mycket. Skall nog ha lite fler bilder istället. Kanske kunde jag t ex visa upp min "Bonde-Roger-look" efter att jag rakat av skägget. Nä, fullt så kul skall vi inte ha det.

I alla fall, rätt skall vara rätt, min son är åtta år, åtta år och nio månader för att vara ganska exakt. Om nästan exakt tre månader fyller han nio. Min dotter är 14 år och två månader (drygt) och min minste son är nästan exakt nio månader! Själv är jag exakt 41 år och nio månader och nio dagar! Nu vet ni.

Vingfåle lever, tack och lov!

Första dagen på året går mot sitt slut. Befinner mig nu i sommarstugan, eller skall man säga fritidshuset med tanke på att det faktiskt inte är sommar. Saknar dock ett barn som vägrade följa med. Hon fick stanna hemma och bo hos en kompis istället.

Man kan lätt tro att min son, som är 9 år, blivit beroende av TV. Idag har han sett Ivanhoe, Harry Potter och nu Star Wars. Allt i en följd! Ganska bra jobbat på årets första dag. Å andra sidan missade han en skön bastustund i vår vedeldade bastu. Däremot var jag inte sugen på att rulla mig i snön efter bastun som vissa andra gjorde häromdagen. Måste ha skrämt livet ur vår stackars tyska grannfamilj. Jag gillar tyska grannar. Från och med idag väldigt mycket. Min nollårige son fick nämligen ett jättefint gosedjur i present idag. Tänk vad gosedjur kan vara bra för grannsämjan.

Har allvarliga funderingar på att åka skidor i morgon. Ulricehamns Skicenter ligger bara 20 minuter härifrån. Kanske blir det en eftermiddag i backen.

Jag har förresten fått ett nytt favoritdjur idag. Han heter Vingfåle och är en jättegås (typ). Som tur var kunde Harry Potters vän Hermione ta dem tillbaka i tiden och rädda hans liv. Han gillar att käka iller för övrigt och är grym på att flyga.

Just det! Jag har rakat av mig skägget idag. Först tog jag bara skägget och lät mustaschen vara kvar. Jag såg ut som en kopia av Roger i "Bonde söker fru". Inget att vara jättestolt över. Sen åkte också mustaschen av. Sorry kollega i Stockholm! Nu är du ensam igen. Jag är inte längre en skäggmunk

Godnatt Vingfåle! Jag är glad att du lever.

PS. Sökte upp vad Vingfåle egentligen är för något och fann att:

"Vingfåle är en hippogriff. En hippogriff är en varelse som är hälften örn och hälften häst." Kanske inte direkt en "jättegås" med andra ord. Oavsett vilket kommer i alla fall jag att kalla honom för jättegås!

Första dagen på resten av mitt liv

1 januari, 2010.

Första dagen på resten av mitt liv. Jag kan förstå varför många avger nyårslöften. Jag gör det inte. Inte officiellt i alla fall. I tanken snurrar dock massor. Inte löften men just tankar om förändring. Som lätt skulle kunna formuleras i löften. Löften som jag troligen aldrig skulle kunna hålla.

Min karaktärsstyrka är tvivelaktig. Eller är det viljan som saknas?

Har tänkt på en helt annan sak. Att blogga är oerhört "ego-centrerat". I alla fall när jag bloggar. Fast det är väl lite av tanken med att blogga. Det är ju min blogg.

Jag kom också på en annan sak. Tänk om jag istället för att blogga ägnade tiden åt att fila på mitt "romanprojekt" som ligger och väntar. Det finns såklart en anledning till att jag kallar min blogg för "författardrömmar". Författardrömmar. Hör själva hur illa det låter. Drömmar! Drömmar betyder väl troligen att det aldrig skall realiseras. Utan förbli just en dröm. Kanske 2010 borde vara året då jag låter drömmen bli verklighet och faktiskt ägnar mig åt att skriva. Som egentligen är det jag vill göra. Måste isåfall ändra titeln på min blogg. TJB-FÖRFATTARE, eller kanske TJB-BLIVANDE FÖRFATTARE, borde den heta istället. Den borde i alla fall inte heta författardrömmar!

För övrigt funderar jag på att sluta blogga. Det känns inte lika viktigt längre. Det kan bero på att det är ett nytt år. Det kan också bero på helt andra saker.

Hursomhelst, i går var min första nyårsafton i skägg. Idag är första dagen på resten av mitt liv.