Jag bara måste få berätta. En grannpojke, kompis till David, var här för inte så länge sedan och åt middag. Eller han åt inte, han satt med vid matbordet och pratade. Han var inte hungrig. Plötslig säger han: "Jag vet i alla fall en sak som jag är bäst i familjen på"
Vi undrar nyfiket vad.
"Jag är bäst på att älska lax" säger han
Det är härligt med barn. De kan säga smått fantastiska saker.
Igår "dissade" jag ett barn. Min David. Vi åt lunch och han satt som vanligt och petade i maten:
- "Ät nu, säger jag lite smått irriterat"
- "Men jag gillar inte varma morötter" säger David
- "Skit i det, säger jag. De är snart kalla så långsamt som du äter"
Helt sant och ganska träffsäkert tyckte alla, t om David, som skrattade glatt. Han åt upp korven. Morötterna, de nu kalla morötterna, blev mestadels kvar på tallriken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar