Jag är inte konfirmerad

Som ni kanske förstår är jag inte konfirmerad. Hur skulle jag hinna med det när jag tränade varje söndag. Och måndag, och tisdag osv. Jag tränade ju alla dagar. Istället för att konfirmera mig. Hade ingen större tro heller. Inte nu heller. Men, precis som Agneta Sjödin, hör och häpna, så gillar jag "sinnesrobönen", vad det nu är.

Den lyder:

"Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

På TV sänder de programmet "Spårlöst". Min dotter tycker det är spännande att kika på. Man får följa svenskar som får hjälp att spåra sin mor, sin far eller sina syskon i främmande land. Oftast är personen adopterad av någon i Sverige eller så har de av något annat skäl tvingats skiljas från sina nära och kära. Ganska hemskt. Och gråtigt. Och märkligt att göra ett program av. Undrar vad min dotter skulle tycka om jag försvann? Tänk om hon blev utan mig och sen fick vara med själv i programmet "Spårlöst" och leta. Usch, hemska tanke. Varför tänkte jag så?

Min mamma är finskt krigsbarn. Hon fick skiljas från sina nära och kära när hon var liten. Hon är född 1937. Det är inte bra att vara född i Finland 1937. Det blev krig sen och allt blev ett helvete. Krig är ett helvete. Vare sig man konfirmerade sig eller inte.

Nu har jag kollat upp vad sinnesrobönen är för något:

Sinnesrobönen är en kristen bön skriven av den amerikanske prästen och teologen Reinhold Niebuhr 1926. Man använder sig ofta av en förkortad version av bönen på svenska som lyder just som det jag skrev ovan. Sinnesrobönen används ofta inom tolvstegsrörelser såsom Anonyma Alkoholister och Anonyma Narkomaner.

Oavsett om ni är alkoholist, narkoman eller ingetdera. Oavsett om ni är anonym eller inte, läs igenom sinnesrobönen!

Den fortsätter, på engelska denna gång:

"Living one day at a time; Enjoying one moment at a time; Accepting hardship as the pathway to peace."

Godnatt Agneta Sjödin - tack för att du lärde mig sinnesrobönen!