I Köpenhamn

Som sagt. Det var här det började. Bloggandet. Den gången var jag faktiskt inte helt nykter, skall villigt erkännas. Men det är jag nu. Helt nykter. Kanske blir diktandet därför bättre än den gången :-)

Det är dags....en spontan, så här en vintrig måndagskväll i Köpenhamn. En vinterkväll när jag egentligen borde. Borde. Ett tråkigt ord. I ett kort liv.

Köpenhamn februari 2010

När jag lämnar vardagen
finns inga plikter
inga piketer
inga poliser

När jag vaknar i Honduras
vet jag att jag ännu sover
men när jag är vaken och pratar Honduras
då vet jag att jag borde skynda mig att somna

Ingen jävla sjuksköterska
inga läkare utan gränser
bara ett rött kors
och en falsk skåning

Det är märkligt
att hösten är ännu den bästa
vintern är inte med
men sommaren och våren
ganska ok

Ganska ok
är inte ok
för vet ni
ni glömmer att livet är kort

Ok
good enough
och ganska bra
är värdelöst

Snart är allt för sent
och ingen lyssnar
och du får själv stå till svars

Nu bryter jag mönstret som alla kan se
men ingen förstår
för visst fan
är det bättre att bara köra på

Ni tänkte först att vafan är det här för skit
men nu förstår ni
att här finns det liv

tanke
kärlek
förargelse
men också hopp

Du är vuxen och gör som du vill
men tänk för guds skull
innan det är för sent
för det skall vara ditt
och ingen annans

Bara du behöver veta
att sanningen är sann
att valet är ditt
att du är säker
att du gör rätt

Men hur fan skall man veta det
om man inte ens kan skriva fint
utan att svära
utan att bråka
utan att verka konstig

bara normal

och vem vill vara normal

när livet snart är slut