Narnia - världens bästa äventyr

Det finns några böcker som jag själv borde ha skrivit. Innan någon annan skrev dem. Narnia, Häxan och Lejonet, är utan tvekan en av dem. Jag älskar det äventyret. Tänk att gå in i en garderob och komma ut i en helt annan värld. En värld fylld av magi och äventyr. Det är Narnia. Den går på TV just nu. Aslan, det ståtliga lejonet, är min absoluta favorit. Jag tänker ofta på Aslan (det är sant). Han betyder något. Tyvärr ligger han just nu död på stenbordet. Men jag vet att han kommer tillbaka. Kung Aslan.

Det finns en hundras som alltid påminner mig om Aslan. Den heter Leonberger. Världens finaste hundras. Avlad just för att likna ett ståtligt lejon. Nu vet ni det också. Jag har haft en Leonberger. En underbar hund. Min hund. Mumin. Nu lever Aslan igen, i filmen. Jag brukar gråta i detta läget. Inte idag. Jag har inte tittat så noga. Svårt att bara hoppa in mitt i en film och börja gråta. Annars gråter jag gärna till filmer. Omanligt. Jag vet.

I morgon är det Annandag jul. Tennis och sedan middag hos mor och far.

Ibland är det svårt att veta vad någon tänker. Generellt är det ganska svårt att läsa tankar. Ibland måste man fråga. Får man inga svar då så vet man att det tänks ganska mycket. Ofta ganska stora tankar. Eller tunga tankar. Stora och tunga tankar tenderar ofta att förbli outtalade. Det är synd. Jag tror egentligen att just stora och tunga tankar skall uttalas. De kan bli mindre då. Mer hanterbara. Lättare.

Stora tankar eller inte. Godnatt!