Dagen började med att en av mina fruar ringde. Jag har bara en fru så jag kanske borde säga min ex-fru. Hon ringde. Bilen startade inte. För första gången, sa hon. Jag är skeptisk. Den är trots allt från 1996 om jag minns rätt. Jag har själv köpt den. Ett bra köp faktiskt. En japan. Silverfärgad. Men den startade i alla fall inte just idag. Jag gjorde en blixtinsats och hämtade henne. Inte bara för hennes skull faktiskt utan för alla de små stackars barnen som annars hade tvingats stå ute och frysa. Hon är lärare. Småskollärare är hon även om det inte heter så längre.
Jag hann sedan komma hem och äta gröt på 5 minuter. Sedan nästa körning. Till skolan! På vägen dit ringde en av mina döttrar. Jag har förresten bara en dotter så jag behöver inte säga en av mina döttrar. Min dotter ringde. Hon hade glömt plånboken med pengar och busskort så det vara bara att snabbt leverera en av mina söner i skolan (jag har faktiskt två söner, även om bara den ena är i skolåldern ännu) och sedan fortare än lämpligt hemåt igen. Hon missade ändå sin buss men efter en snabb och framgångsrik biljakt kunde jag preja in bussen till sidan och min dotter kunde hoppa på bussen. Ja, kanske var det inte riktigt så det gick till men hon kom med bussen i alla fall. Med plånbok och busskort.
Senare på dagen åkte jag till Dr. Schweinkopf. Han hette inte så men han borde nästan kunna heta så för jag hann knappt komma in på hans mottagning - "Varsågod, sätt dig ner". "Du hade problem med ett sår på hakan". Han lyfte blicken och verkade fokusera mig med blicken, i nästan en sekund. Jag sa att de misstänkte svinkoppor när jag ringde.
"Japp" sa han. "Det är svinkoppor".
Penicillin och sedan goodbye
Jag tror besöket varade i ca 10 sekunder. Nästan lite besviken blev jag. Jag hade ställt in mig på skalpell, tömning av var, och lite annat läskigt. Helt i onödan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar