Julafton

Julafton, strax efter 12. En vit men slaskig jul i Göteborg. Hörde att det för ovanlighetens skull är en vit jul i hela landet. En vit jul är bra. Barnen gillar vita jular. Barnen gillar i och för sig alla jular. De barnen som har det bra eller ganska bra i alla fall. Det finns också barn som hatar jul. Tyvärr finns det barn som hatar jul. De har sina skäl.

Man kan tro att det händer fler olyckor på vägarna när det är en vit jul. Jag menar vit i form av snö. Inte vit i form av att ingen dricker alkohol. Så är det inte. Jag hörde att det händer färre olyckor när det är en vit jul. Folk kör försiktigare. Det är bra.

För många blir tyvärr julen inte vad den borde få vara. Julen borde få vara en tid för vila och samvaro. Samvaro med människor som verkligen betyder något i ens liv. Ofta föräldrar, syskon, partners och barn. Det skulle kunna vara andra människor men det är det sällan. Förväntningarna är stora. Det skall vara på ett visst sätt. Traditionen är viktig. För somliga väldigt viktig. Konflikterna lurar under den ganska sköra ytan. Det är inte ovanligt att människor gråter på jul. Sen kommer nyår. Då är många glada och skrattiga. Det är fest. Champagne hjälper den nyårsfestande människan att skratta. Men även på nyår gråter många. Kanske inser de att även nästa år blir detta likt. Kanske tänker de att de egentligen inte är helt nöjda i sin tillvaro. Men de vet att nästa år sker ingen förändring. Och troligen inte året därpå.

Kanske är de rädda. Eller i alla fall tror de sig vara rädda. Egentligen är de kanske bara bekväma. Människan är bekväm i allmänhet.

För mig är julen barnens tid. Barnens förväntningar är lättare att möta. De vill ha något, eller helst det mesta, från sin sedan länge upprättade önskelista. De vill ha trygghet och lite fest. Det kan jag bidra med. Tack och lov kan jag bidra med det. Det kanske blir en runda sällskapsspel också. Som hos många andra familjer tar vi oss kanske tid till det. Och i morgon en lugn och fridfull dag. En slö dag. Sedan Annandag jul med traditionsenlig middag hos mina föräldrar. Min familjs traditioner har ändrats genom åren. Nya traditioner har skapats. De är inte helt lätta att bryta mot. Men det finns inget värde i att bryta dem. Jag är ingen ovän av traditioner. Däremot önskar jag lära mig att säga ja om jag menar ja och nej om jag menar nej. Oavsett om det är tradition eller inte.