Jag lämnar ett ostädat skrivbord

Jag måste se film över julen. Tre filmer, minst. Jag måste se Den blå filmen, Den röda filmen och Den vita filmen. Vad betyder egentligen känslomässig jämvikt? Det var det jag skulle ta reda på. Jag fann inget svar men fann följande:

"...som vågar använda ögonen, vandra in i de hemliga rum som öppnar sig när människan blir naken och sårbar."

Just sådan är Krzysztof Kielowski. En sådan som vågar det.

"Alla mina filmer handlar om individer som inte riktigt kan orientera sig, inte riktigt vet hur de ska leva, som inte verkligen vet vad som är rätt eller fel och som hela tiden söker desperat. Söker efter svar på så fundamentala frågor som: Vad är meningen? Varför stiga upp på morgonen? Varför gå till sängs på kvällen? Varför stiga upp igen? Och hur tillbringa tiden mellan varje uppvaknande ... "

Riktigt så desperat söker inte jag. Men ändå. Vad är känslomässig jämlikhet? Jag finner inget svar. Ändå förstår jag så himla väl. Jag behöver således inte leta efter visdomen. Jag är smart.
Undrar om alla fattar hur smart jag är?

Jag skämtade nu. Det är inte ens säkert att alla förstod det. Men det är ok. Alla behöver inte fatta.

Jag kommer att lämna mitt skrivbord i ungefär samma skick som det var i morse när jag kom. Smått kaotiskt. Sjutton också. Jag som lovat mig själv att städa innan jag gick hem för julledigt.

Jag har gjort andra saker helt enkelt. Ganska bra saker. Varit mer effektiv idag. Pratat med både kunder och kollegor. Och skrivit ett protokoll, nästan klart.

Jag skall gå nu. Ut och kriga i jultrafiken. Folk har dålig framförhållning. Jag har i alla fall köpt julklappar. Slipper kriga i köpcentra. I Stockholm varnade de för att ta bilen till köpcentra. Inte på grund av snökaos utan på grund av att risken för konfrontationer, bråk och rent av slagsmål om P-platser skulle utspela sig. Det verkar moget. Det verkar som folk i Stockholm har en lugn och avslappnad inställning till julen. Slåss om p-platser! Jag tänker i alla fall snällt sätta mig i en bilkö och rulla hemåt mot förorten. Utan att slåss. Jag skall hämta min son på vägen. Han spelar tennis just nu.

Blev störd av en person som ringde precis. Pladdrade oavbrutet om sin bakgrund i karriären. Det är en del av mitt jobb. Att lyssna eller låtsas lyssna. Svara med några kloka ord och fraser och få dem att känna sig väl mottagna. Han blev väl sådär väl mottagen kan jag erkänna. Mentalt har jag redan satt mig i bilkön.

Jag måste bara ringa ett samtal.

Faktiskt, just till Stockholm. Hoppas personen i andra änden inte befinner sig mitt i ett kaotiskt slagsmål om en parkeringsplats. Jag tror inte så är fallet men man vet ju aldrig.