Sista dagen som 42-åring

Min sista dag som 42-åring har varit "sådär". Det blev en ganska lång dag på jobbet. Men också ganska ok. Inte minst för att jag blev uppringd av en inköpschef (på ett större bolag) och fick en bekräftelse på att vi är utvalda som rekryteringspartner i minst 1 1/2 år framåt. Jag verkar fungera bra med inköpschefer just nu! Fick igenom "min vilja" även i fredags efter en fast ståndpunkt i framför allt en viktig punkt. Ett stim av framgång just nu i jobbet m ao. Och en månad, som går mot sitt slut, som troligen blir vår bästa någonsin i bolaget. Vi får väl se om så blir men oavsett vilket så har vi äntligen börjat få lite ordning på verksamheten igen. Just nu hägrar New York med andra ord (vi har satt upp ett konferensmål som tar oss till New York om vi omsätter X kr fram till siste maj).

Tänkte ta en lång promenad ikväll, jag var rastlös och uttråkad härhemma. Istället betalade jag räkningar. Snacka om självplågeri :-)

Men nu känns det faktiskt lite bättre. Inte för räkningarnas skull utan bara för att jag fick "landat" lite för att använda en viss persons favorituttryck! Nu har jag landat lite...och jag känner mig mindre rastlös och mindre uttråkad. Kanske behöver man sätta sig ner lite och just "landa" lite oftare. Inte kanske, förresten. Jag vet att det är så!

Med risk för att vara tjatig - i morgon akupunktur igen! Håll tummarna, snart vet jag om detta hjälper. Men jag är optimistisk, plötsligt. Jag vet att jag kommer bli bra förr eller senare. För den delen har jag lärt mig spela pingis riktigt bra med vänstern (jaja, det är inte samma sak som tennis, jag vet). Faktiskt är jag nästan lika bra med vänstern nu som med högern. Det är inte jättebra, det erkänner jag, men hyfsat bra i alla fall. I morgon skall jag för övrigt åka en sväng och kika när David spelar pingis ("bästa 2:an i stan" eller vad det kan heta). Troligen vinner han alla sina matcher :-) Vi får väl se. Jag är glad att vi har ett pingisbord i alla fall. Och jag är glad att jag kan spela med vänstern.

Och som sagt...i dag är sista dagen som 42-åring!! Nu börjar ett nytt år och framför allt en intensiv "födelsedagsvecka". Jag blir alltså 43 (det är INTE så gammalt)i morgon, Malte blir 1 år på lördag och David blir 9 år den 31 mars. 3 tårtor på bara en vecka med andra ord. Om jag nu får någon tårta vill säga. Kanske måste jag köpa en själv.