Vändzonen har blivit en tennisbana!

Jag ser mig själv. Som barn.

I fem timmar idag har David spelat tennis på den nyblivna tennisbanan - i vändzonen.

Besatt.

Tova är bara galen. David besatt.

Och jag fick stryk av grannen. I en kort match, ouppvärmd. Han uppvärmd såklart. Jag i foppa-tofflor. Men jag är inte bitter. Bara förbannad.

Min akuta "kris" är över. Tror på allvar att jag kommer överleva. Undrar om det är bra? Tillräckligt bra? Ett tag är det nog det. Eller?

Jag försöker att inte tänka så himla mycket. Tiden...går

Tiden går.

Det finns att gräva. Gräva är bra för själen. I jorden alltså. Jag gräver och kör jord. Snart kan jag köra grus. Sen stapla ved.

Jord och ved är bra för själen.

Verkligen.

Men...

Inga men.

Bara...

Nä...

Alhammar finns inte längre. Det finns men inte för mig. Inte för oss. Vemodigt och sorgligt. Men ändå rätt. Jag känner mig mer fri.

Falsk frihet?

Fångenskap?

Frihet i fångenskap?

Slaveri?

Nä...

Mer fri.

Tack Hoffa förresten!

Och Hoffas fru. Min ex-fru.

Tack för all hjälp.

Förresten. Allt handlar inte om tennis. Och allt handlar inte om MIG.

Det är ju fotbolls-VM också och just nu, hör o häpna, åker Frankrike på däng av Mexico. Och igår fick Spanien spö av Schweiz. Jag tror att världen är på väg att rasa samman. Det verkar vara nya tider på väg. Mexico minsann. Schweiz. Hmmm..Än är inte undrens tid förbi.

Inte i VM i alla fall.

I livet?

Vem vet.

Den som lever får se.

B B

Bye Blogg